Jag har haft en fin sommar med familj och vänner och en dotter som flyttade hem tillfälligt i några månader och det har varit hur mysigt som helst. Nu är hon åter på annan ort med arbete för en tid innan nya beslut tar vid. Sommar har innehållit husmålning, bastubygge och änteligen blev mitt trädäck klart med god hjälp av dottern och vi har, trots dåliga vädersdagar, suttit ute och ätit en hel del då vi varit hemma i stan (fast det också är en form av landsbygd)
På de bloggar som jag läser händer det saker hela tiden, nån blir kär, nån flyttar och några försvinner från jorden och lämnar människor som blir kvar med sin sorg och minnen. Bara spåren blir kvar.
Jag mår bra, jag lever och jag står stadigt på jorden och är orubblig i min tro på att jag ÄR frisk. Jag har kommit igenom allt det svåra och känner mig frisk och är full av förväntan då mitt liv än en gång kommer att ta en vändning som enbart kommer att leda till förbättringar. Inom kort, max ett par månader...Just nu väntar jag bara....
Sen får livet fortsätta vara bra, och spargrisen får försöka bli full då en rolig resa väntar nästa vinter med alla underbara bloggvänner. Ett riktigt tjejgäng ska ge sig iväg långt bort från kyla och mörker och eftersom alla har lite olika utgångsläge så sattes målet för resan till Nov 2013. Tycker det låter perfekt för då har vi ett år på oss att lägga av en rejäl reskassa för shopping och en massa annat skoj. Ska bli vansinnigt roligt att träffa alla.
För precis ett år sedan så satt jag här och skrev om förlusten av hår och hur jag längtade att det skulle växa snabbt tillbaka. Då hade det gått precis en månad sedan sista cytostatika omgången (22 aug 2011) och jag var otålig till max och ville ha håret tillbaka på studs. Nu är det precis 13 månader sedan och jag har klippt mig fyra gånger och längderna blir längre och längre för var gång och sedan ett par klippningar tillbaka har jag till och med kunnat klippa frisyr av det som funnits. Och...konstigt nog, så trivs jag i kort hår vilket nog innebär att jag aldrig mer ska spara ut till långt.
Och nu är det höst 2012....
Färgerna skiftar från grönt till alla tänkbara gula och oranga färger och bara solen får lysa så är det väldigt vackert. Tyvärr har vi ju fått vår beskärda del av regn i sommar och det tycks fortsätta lite nu under hösten så frågan är hur många fina dagar till vi kan räkna med innan mörkret är här. Just nu ösregnar det, igår lös solen och himlen var klarblå utan ett moln, och kissekatt sitter innanför kattluckan med blöta pälsar och funderar om det inte matte ska fixa en go brasa i spisen idag.
Men nej, nu ska jag iväg och köpa färg för min teak möbel i matsalen ska målas så brasan får vänta.
