tisdag 17 april 2012

Reflektioner och tid

Det är konstigt, på ett sätt vill man släppa taget om det som pågår runt omkring en, det man själv varit i men som man nu snart kommit igenom och förhoppningsvis kan lägga bakom sig. Men på ett annat sätt känner man att man inte kan, att man inte kan sluta bry sig om andra, att man vill finnas där och stödja, peppa och bara visa att man finns trots att man näst intill blir ledsen varje dag för andras skull.

Jag har många gånger tänkt att jag måste, för min egen skull, steppa åt sidan och sluta läsa hos andra eftersom det sätter såna spår och tankar i mitt huvud att jag själv har svårt att fokusera på mitt eget tillfrisknande.

Men jag kan bara inte stänga av.....

Och jag läser hos Sophie, och jag läser hos Elisabeth, och jag läser hos Lars som försöker få tiden att "blir hel" igen, och jag läser så många andras bloggar och tankar att jag ibland håller på att gå sönder.

Och jag känner efter, minsta lilla ryggsmärta ger skräck, och värker huvudet mer än två dagar i rad så är fantasin i rullning, och vad är den där lilla knölen på insidan tungan?, inte kan det väl bara vara så att jag bet mig häromdagen..? Och varför är jag så enormt trött och ofokuserad på allt jag gör? Och känns inte bröstet onormalt stumt och lite "tungt", och varför ger inte apelsinhuden med sig och blir slät?

Och som inte det fanns nog med elände i världen så ramlade det ner en massa snö inatt och det faller fortfarande. Förstår inte HAN däruppe att vi behöver sol och värme och glädje i tillvaron???
Vi behöver se nån annan färg än grått och vitt, vi behöver grönt och regnbågsfärger och vi behöver med tiden bruna ben och sockerdricka i glas med sugrör.

Vi behöver få skratta....och le, och nicka igenkännande åt det som så många av oss missade ifjol vår/sommar då vi mådde som sämst, då vi funderade på om vi skulle få en sommar till.

Det är vad vi behöver, hör du det, du där som bestämmer !!

Lite glädje ska jag ändå försöka ta till mig från söndag och några dagar fram för då åker jag till Paris.
Och där borde det väl få vara vår eller hur? Då ska jag sitta på Monmartre och dricka vanilj latté och se ut över Paris och vara glad. Och jag ska ta vägen förbi Moulin Rouge och bara insupa känslan av all glädje som funnits i de kvarteren och ännu finns. Och inte en enda gång ska jag känna efter eller inbilla mig saker, och inte en enda gång ska jag tänka på ordet som börjar med C. Jag ska vara GLAD!

Bilden i detta inlägg är jag, tänkte ni skulle få en skymt av mig så som jag ser ut nu, håret är iof klippt en gång till sedan det togs men frisyren densamma. Tjockt och kompakt så det får tunnas ut hela tiden och plattas ihop av diverse produkter för att jag inte ska se ut som Plupp eller eller en Monchichini.

Till sist vill jag önska er alla i Peppargänget som ska ut i helgen en kanonkul kväll.. Jag ville verkligen följa med och var helt inställd på det innan detta med Paris dök upp (jobbgrej), men Ida har ju lovat att det kommer fler tillfällen.

Kram till er

7 kommentarer:

  1. Usch ja, jag vet inte hur man ska hantera allt - men Paris - det låter som en riktigt god ide!

    kram på dej
    ps så fin du är!

    SvaraRadera
  2. Ah, Paris låter toppen. Även om det är en jobbgrej. Måste vara bättre än halvvintern här hemma. Tack för att du kikade in hos mig och för din kommentar. Gillar din frisyr. Den påminner om hur jag ser/såg ut. Nu kommer jag att tappa det vilken dag som helst. Har nog inte riktigt fattat det. För det är en sorg mitt i allt. Ha nu en skön resa till den franska våren. Kram.

    SvaraRadera
  3. Paris är underbart. Var där för några år sen och älskade varje minut, min favorit var nog Sacre Cour och Montmartre, vacker och idylliskt. Hoppas du får det finfint och kan koppla bort alla katastroftankar. Kram till dig //Ulrika

    SvaraRadera
  4. Hå, det är ju nu då man egentligen börjar må bättre som man har tid tt reflektera och då mår man helt plötsligt sämre igen...allt är verkligen konstigt.
    paris är en god idé även om det samtidigt innebär lite jobb och jag blir ju snabbt trött på em men jag får väl ta micropauser.

    kram kram (och tack)

    SvaraRadera
  5. Sister Moonshine, allt är nog bättre än eländet som föll igår, här i Sundsvall kom det säkert en dm. urtrist. men idag lyser solen från nästan klarblå himmel så jag hoppas allt försvinner idag.

    och håret ja, det var nog det jag var mest ledsen för, kunde inte alls prata om det utan att gråta. Jag klippte av ett långt hår, halva ryggen ner, och det tog lång tid innan jag accepterade att se mig i spegeln. Trösten är ju att det kommer tillbaka. Jag håller tummarna för dig att du får en hyfsad bra behandlingsresa.

    Kram kram

    SvaraRadera
  6. Ulrika, ja det är en fin stad, jag har varit där vid flera tillfällen och det finns alltid nya saker att upptäcka.
    Hoppas du mår bra nu och planerar för återkomst till skolan så småningom..Kram

    SvaraRadera
  7. Paris HERE YOU COME! Synd att vi inte fick ses i kväll, men det kommer ju fler kvällar!! Lustigt, skrev just ett inlägg där jag funderar lite över hur man går vidare och att en del stänger av alla ingångar till den här världen, sen läste jag din och ser att du funderar på typ samma sak. Är det klassiska cykler vi har kanske i den här världen? ...

    Hoppas vädret e OK och att du får glömma tråkiga grejor och bara njuta! Du e btw skitsnygg på bilden! Håret och allt! KRAM!

    SvaraRadera