måndag 21 mars 2011

Måndag morgon

Det här är alltså första dagen på den vecka som till viss del kommer att förändra mitt liv.
För vem kunde tro att detta skulle hända mig?

Man går ju inte och bara drar på sig cancer hur som helst.

Kvällen den 23 feb, precis då jag skulle till och krypa i säng känner jag den, den oinbjudna, den som snikat sig in under min hud, den som bara flyttat in utan lov. Den ligger där under huden, en bit ner, stor som en gammal femtioöring och "pyr" och det enda jag känner är en totalt förlamande skräck.

Tänker först att det är en inflammation i en muskel efter allt mitt renoveringsarbete men samtidigt så säger mig magkänslan något helt annat. I min desperation tar jag kontakt med en kursare till mig från syrra utbildningen som arbetar på mammografin och hon ser till att jag får klara besked om hur jag ska gå tillväga.

Torsdagen är som ett enda virrvarr och jag känner säkert på den "oinbjudna" minst 100 ggr under dagen och eftersom jag är i Sthlm över dagen i jobb så får jag vänta jag tills tidig fredag morgon innan jag tar kontakt med vårdcentralen. Sen går allt väldigt snabbt...

Man känner och klämmer, hummar lite och säger att ja, nog är det en knöl alltid och jag får min remiss i handen, sedan upp på sjukhuset där jag blir insläppt efter stängning av min vän och hon tar mina bilder, och jag tänker, att aldrig har jag väl trott att mina bröst skulle bli föremål för en sån uppmärksamhet. Hon har även sett till att läkaren stannat kvar och vi granskar bilderna tillsammans, ser den där härvan som inte fanns på tidigare bilder, det som jag tycker liknar ett trasslig garnnystan. Och han känner och han han gör ultraljudet och han tar punktionen, allt på samma gång och jag lämnar sjukhuset med ett "vi får nog tyvärr anta att det är en tumör" och en tid i handen till kirurgmottagningen, och jag själv i ett ganska trasig tillstånd.

Veckan efter, torsdag den 3 Mars får jag beskedet tillsammans med min syster.

Då hade gråten tagit slut och hela min kropp hade ställt in sig på ett dåligt besked och jag visste på en gång han steg in i rummet vad han skulle säga.

Jag fällde inte en enda tår.....

Sen har allt snurrat på i en rasande takt och allt har blivit lätt kaos blandat med skratt, gråt och en herrans massa mental förberedelse. Och som jag tänker och funderar, analyserar och dissikerar och vänder ut och in på varenda tanke 1000 ggr varje dag.

Imorgon, tidig morgon klockan 7 ska jag inställa mig på dagkirurgin, därefter ska jag vad jag förstå ta prover och förbi mammografin för att märka ut tumören, och sedan , minst två timmar innan op få en isotoplösning insprutad som ska färga portvaktskörtlarna blå eftersom en av dessa ska tas bort under op och anlyseras för att se om även lymfkörtlarna innehåller några cancerceller, och om de inte gör de så HURRA, men om de gör de så blir jag av med ca 10 st till.

Och helt ärligt, jag är rädd, känner mig liten och oskyddad och har svårt att inse att jag nu inte längre har kontrollen över min kropp.

Just nu är det inte så glada tankar, det är svårt att finna något gott i detta just nu men jag hoppas de ramlar över mig snart, att de bombarderar mig med positiv energi och glädje över att våren är här, att min dotter kommer hem. att operationen är över och att veckorna till slutligt besked om tumörtyp och elakhetsgrad går snabbt och att jag slipper cytostatikan och bara klarar mig med strålningen.

Att jag ska bli friskt är en självklarhet, något annat får jag inte tänka men resan dit kommer bli en mental berg och dal bana om jag känner mig rätt....

9 kommentarer:

  1. Håller tummarna för dig! Går själv och väntar på besked. Opererades den 9 mars och har fortfarande inte hört ett ljud. Vet hur det är. Livet har tagit paus på nåt vis tills man vet. Det är verkligen berg och dalbana. Vissa dagar är precis som förut och andra riktigt down. Känner fortfarande smärta efter operationen och tycker det är jobbigt att måsta utstå det efter att det gått 3 veckor. Men vi blickar framåt och hoppas på det bästa. Vi är inte ensamma även om man känner sig ensammast i världen. Kram på dig och lycka till

    SvaraRadera
  2. Anonym, nej vi är inte ensamma, det märker man väldigt tydligt när något sånt här händer.
    Jag opererades den 22 Mars och har fick höra att jag skulle få besked inom 3-4 veckor så jag hoppas ju verkligen att jag inte ska behöva vänta längre, för nu vill man ju veta, få alla besked man kan få och sen påbörja behandlingen..
    men som sagt, vi får se framåt och vara glad för allt annat som trots allt hände romkring oss.
    Hoppas det går bra för dig och att du får ett bra besked.
    Styrkekram

    SvaraRadera
  3. Hoppas också att du får ett bra besked. Får väl följa din blogg och se hur det går. Kommer att kännas pirrigt att gå på återbesök.....man vet ju ingenting när man inte ens känt sig sjuk utan bara får besked via mammografi att det finns en förändring i bröstet. Tänk att det ska ta sån tid från första besök tills man vet. Kram

    SvaraRadera
  4. Hej anonym, jag kände ju själv min knöl den 22 Feb och fick göra en mammografi, ultraljud och punktion den 24 Feb, fick besked veckan därpå att den var elakartad och blev opererad den 22 mars...så min tumör är ju borta nu och ligger under analys och det är beskedet om elakhet samt tymörtyp jag nu väntar besked om. Jag tror att det är lite olika mellan sjukhusen, dvs väntetid etc, jag ahde ju tur och fick besked inom en vecka.

    Känns som om det gått lång tid för dig, du kanske skulle behöva höra av dig till dom...
    Önskar dig lycka till..
    Kram kram

    SvaraRadera
  5. Hej Helen! Fantastiskt vad fort allt gått för dig. Det är ju en anledning till att det säkert kommer att gå bra för dig. Direkt du upptäckt kom du under behandling. Det är goda odds att ev behandling blir lindrig. Min förändring som jag inte vet vad det är var så liten att dom inte lyckades få några celler från den vid punktion och då beslutades att operera bort den och analysera. Fångad i filtret som dom sa. Ska bli både skönt och jobbigt att få veta. Men nu måste det vara nära. Kanske man slipper gruva för att titta i brevlådan varje dag när man kommer hem.
    Du verkar vara i goda händer! Sköt om dig! Kram

    SvaraRadera
  6. Ja just nu vet jag ju bara att det blir strålning men man vet ju aldrig förrän analysen är klar, även om den upptäcktes i tid så finns ju risken att det är en typ som ändå behöver lite mer behandling än bara strålningen. Håller dock tummarna för att jag ska slippa cytostatikan.

    Så skönt för dig att de ändå tog bort din förändring, de gör ju oftast så om de inte får några celler från den som går att analysera eller om de känner sig osäkra. Du ska se att det kommer att gå bra för dig men jag hoppas du snart får besked. Jag vet att jag skulle få vänta på mitt slutliga besked i 3-4 veckor efter operation så jag förhoppningen är att jag ska få ett besked senast om två veckor...

    Kram...

    SvaraRadera
  7. Hej igen!
    Känner precis igen det du beskriver om svullnad. Har känt precis likadant det där du skriver att det känns som innan amning. Spänt och ömt. Kanske helt normalt efter ett sånt här ingrepp. Har också varit svullen och öm på sidan under armhålan. Har dock inte haft andra tecken på inflammation men ont och svullen ändå. När jag åkte hem efter op frågade jag om jag kunde springa. De sa att det bara var smärtan som hindrade. Så efter en och en halv vecka for jag på gymmet och sprang min mil men då fick jag ont efteråt. Har sprungit några gånger sedan dess och det går bättre och bättre. Men fortfarande efter snart fyra veckor är det ont och lite svullet. För dig har det ju inte gått så länge än så du kan nog vara helt lugn det ska nog kännas som du känner. Däremot febern tyder ju på infektion men det kan dom fixa. Vill bara lugna dig att jag känner igen precis det du beskriver. Kram och krya på dig

    SvaraRadera
  8. Hej Anonym, nu har jag haft tre bra dagar på rad så det känns som om det vänt nu..
    Hoppas du har fått något besked den här veckan eller att du själv hört av dig om du nu änni inte hört något från dem.

    Idag har de haft fallgenomgång här i min hemstad så de har väl diskuterat mig och kommit fram till vad det var för rackare....och vad jag nu behöver för behandling förutom strålningen. Hoppas på det bästa.... och även att du får ett bra svar...
    Kram kram

    SvaraRadera
  9. Hej!
    Härligt att höra att du mår bättre. Själv tycker jag att det först nu börjar kännas riktigt bra runt operationssåret. För mig tog det nästan fyra veckor. Har varit ordentligt öm speciellt i sidan under armhålan. Har också varit svårt att lyfta armen rakt upp.
    Vad allt går fort för dig. Besked redan nästa vecka. Det går säkert bra och snart kan du lämna allt bakom dig. Om du redan nu vet att det blir strålning är det ju klart till sommaren.
    Själv har jag inte hört någonting. Skulle få ett återbesök inom 3-4 veckor. Nu har det gått fyra veckor och några dagar och jag har inte ens blivit kallad. Känner det som dig både vill och inte vill veta. Om beskedet är positivt vill jag om inte känns det som jag bara vill skjuta det framåt hur länge som helst. Känner mig inte sjuk nu men skulle det vara ett dåligt besked kommer jag förmodligen att känna mig jättesjuk. Nu kan jag i alla fall koppla av i helgen och ingenting veta.....
    Följer din blogg och håller tummarna!
    Kram och trevlig helg

    SvaraRadera