De senaste dagarnas händelser

Cancer livet står inte still...

I alla fall inte hos mig. Här händer saker hela tiden.

På tisdagen så blev det en loppisrunda med dottern, fanns en hel del som jag ville ha eller tyckte mig behöva men jag stillade mig lite och insåg att jag istället snart får bära tillbaka saker till loppisarna istället för att köpa. Men en vas blev det, påminde lite om Gullaskruvs vaser, och en ljuslykta till landet, och en till teakbricka (flitigt använda både hemma och på landet).

Därefter blev det klyftpotatis, kyckling och hemlagad bea sås som jag katastrofalt misslyckades med bara för att jag inte kunde känna smaken (misslyckas aldrig i vanliga fall), men nu slängdes mer eller mindre allt bort och i vanliga fall brukar skålen slickas...

Onsdagen var arbetsläger hela dagen. Lyfte upp all gatsten som mer eller mindre ätit sig ner i backen längs med ladugårdsväggen, fixade till och la dem tillbaka och luckrade upp rabatten som just nu endast innehåller humle som klättrar efter den väggen men nu ska det ner klematis och klätter rosor med sen är den väggen klar. Fortsatte med gräsklippning (ungefär 3000 kvadrat), ansning av min enorma pipranka som växer långt upp på rätta hustaket och  vidare plantering av mitt stora olivträd som jag fick i födelsedagspresent och utskolning av plant. Sen tog energin slut...

Blir man lite manisk i perioder av cellgift tro??

Torsdagen började med återfunnen katt med skadat ben, dvs hon linkade då hon gick, ville inte äta utan bara sova och där startade min oro. Ringde veterinären som en galning men bara upptaget ton...lämnade meddelanden gånger två och sedan var jag tvungen att dra iväg till perukmakaren.

Idag var nämligen dagen D då allt hår skulle falla för maskinen och tack gode gud för det då man såg hur kudden såg ut i morse. Jag klippte ju av det långa för att slippa få såna små chocker om mornarna. Att så lite hår kan bli så mycket då det faller. Men nu föll i alla fall resten hos "bästa makaren i stada"

Jag börjar nu sa Ulf så kan du börja gråta......men det föll inte en tår men fasiken vilken helt avig känsla det var att bli av med allt. Kändes som ett kardoborrsband på huvudet när allt var borta. jag tyckte jag såg helt vansinnig ut, han tyckte jag var ursnygg.....:) Jooo....helt ärligt Helén, du passar skitbra utan hår !!

Ja jäklar....i en annan värld, i en annan tid kanske.

Den ena peruken blev dock inte bra, kändes på tok för trång och därför gick den tillbaka och istället tog vi och spetsade till med en kortare variant i röda nyanser som blev kanonfräck...jag litar stenhårt på honom. Men en fick jag med mig hem i alla fall, den längre av de två. Och jag var till och med så modig att jag drog iväg på  plantagen och handlade innan jag åkte hem....med mitt nya hår!

Väl hemma åkte den av direkt för jizzus vad varmt det blir under den och konstigt nog så gör det lite ont i skallen, det värker liksom där håret suttit så det var skönt att få lufta den utan hårbeklädnad. Min dotter tyckte i alla fall att det inte alls såg så farligt ut och därför tyckte hon att jag skulle köra  naturell style, dvs inte använda vare sig peruk, sjal, buff eller keps.....

Men.....så modig är jag inte ännu......

Timmen senare satt jag hos veterinären på en akuttid med FeLiz och hennes onda ben. Och det blev provtagning, nålsättning, kläm och känn i en evighet, tandstatus, feberkoll och gud vet allt....och när hon väl sattes ner på golvet för att visa sin linkande gång så gick hon helt utan problem.

What???

1140 kr för  ingenting?? En liten ynka linkning kunde hon väl ha kostat på sig då de både misstänkte fraktur eller ormbett. Men två ggr tur och retur över golvet visade ingenting. Så röntgen slapp vi men blev ändå av med en massa pengar.

Och....väl hemma så började hon linka direkt och såg ut som om hon klev ner på mer än bara foten, liksom klev igenom en bit upp på benet. Vetrinären ringde vid 20 tiden och meddelade provsvaren och då berättade jag detta och då sa hon att hon även fått rapport av sköterskan om samma sak för hon klev igenom på samma sätt då när hon kom och skulle ta proverna. Så nu blir det en resa till in till stan i samma ärende i morgon för en röntgen i alla fall....

Och nu sitter jag i sängen med en buff på huvudet, för kallt om flinten blir det har jag märkt.

Tänk, för nån halvår sen hade jag en massa funderingar om hur jag skulle klippa mig, om jag skulle våga ta av ett par dm, klippa en frän frisyr, färga, slinga, våga mig på nåt drastiskt. Och nu sitter jag här med helt kall skalle....tänk vad livet är oförutsägbart. Jag var rädd att mista ett par dm, nu har jag ofrivilligt tappat total ca 5 dm. Helt onödigt att grubbla över frisyrer mao!

Imorgon blir det ny provtagning inför  måndagens andra cytbehandling. Jag mår bra, har fullt med speed i kroppen, noll ont, noll illamående och en mage som fungerar perfekt. Så nu kan dom dunka in lite gift igen, förhoppningsvis mindre dos, och sedan kan jag bara hålla tummarna över att jag slipper alla eländiga biverkningar denna gång!