Och därför finns det inte så mycket att skriva om egentligen men lite kan jag nog knåpa ihop.
Strålningen pågår och jag har nu gjort 22 gånger men då min strålenhet har service på maskinerna nästa vecka så får jag göra mina sista 3 veckan därpå och gör alltså min sista strålningsdag den 9 Nov.
På gott och ont
Egentligen ville jag att det skulle bli klart nästa vecka men å andra sidan har jag fått en ganska stor strålningsskada i höger armhåla vilket har gjort att livet blivit lite knöligt sista veckan så det kanske är bra att den får vila en hel vecka och kanske läka lite.
Nu ska ju den både luftas och hållas fri från fukt vilket är lite svårt då armhålan alltid är lite varm och tät och även om jag smörjer efter konstens alla regler och däremellan och har de specialkompresser med silikon jag fått från strålsyrrorna så blir det bara värre.
Och det gör ont......megaont.
![]() |
Bara för modet, för stoltheten och för det vackra. Nick Brandt,s fantastiska foto |
I övrigt har jag äntligen fått klart med försäkringsbolaget som till slut fick krypa till korset och betala ut min del av förlorad arbetsinkomst sedan aug, dvs från dag 91 i min sjukskrivning. De försökte ju hitta kryphål för att slippa men i fredags fm blev det alltså klart att de nu betalar ut de första tre månaderna och forstätter tills jag återgår till mer än 50% i tjänst.
Och arbeta, ja det kommer jag att börja med snart. Från den 16 nov kliver jag in på 25% till att börja med och sedan får vi se om jag redan den 1 dec går upp på 50%. Huvudet är ju fortfarande lite mossigt och har svårt att hänga med en hel dag. Har även märkt att jag blir mer virrig och tappar lättare fokus då det är höga ljud och mycket folk omkring mig. Då är det precis som jag befinner mig i en bubbla och att livet pågår därute utan mig och det liksom kvittar om jag är delaktig eller inte.
Den 8 Nov har jag avslutande samtal efter strålningen med min läkare och vi har redan pratat om detta så jag får väl se hur hon ser på min arbetsplan. Och den 29 Nov träffas vi alla som är strålad under sep-nov för att "knyta ihop säcken" lite tillsammans med personal från strålningen samt läkare och bröstsköterskan.
Sedan blir det väl till att fortsätta med Herceptinet enligt schema och lite hjärtekon med jämna mellanrum (var tredje månad) och sedan får jag väl hålla tummarna att jag inte drar på mig någon hjärtsvikt som är en biverkan på Herceptin.
Sedan sist har jag även sett till att få kopior på min journal.
Ledsam läsning då jag fick reda på ett par saker jag inte visste innan och samtidigt blev allt så tydligt då det stod där svart på vitt. Att man haft en tumör som inte haft någon likhet med normal vävnad överhuvudtaget, dvs låg differentierad, att den är en 3+, att man inte vet om marginalen runt tumören räckt till, att man även får överväga fortsatt behandling med en annan tablett efter de 5 åren med Tamoxifen även om den tabletten inte visat på förlängd överlevnad men däremot visat mindre risk för återfall.
Men jag biter ihop och går vidare för jag mår för bra just nu för att låta mig nedslås av det.
Jag känner mig frisk.....och energin finns här.
Och livet är mitt, inte cancerns.
Jag bestämmer, och jag väljer.....livet.