Vardagslunk

På mossen nedanför mitt hus på landet

Hösten är här och med den all färg som bara kan uppstå under den här tiden. Vackert är ordet.

Och månaden är ROSA

Det mesta är klart på landet inför vintern och nu återstår bara några få dagar innan vattnet ska stängas av och vi ska säga hejdå och låta landet bäddas in i löv och senare i vit snö. Vi återkommer först då vårens flyttfåglar är åter och vägen fri från snö.

Här hemma är det lite av vardagslunk numera. Jag har påbörjat strålningen och har idag hunnit fram till dag fem och nu återstår tjugo behandlingar sedan kan jag lägga det åt sidan. Strålningen funkar utan problem och när man tänker efter är det en lite konstig vardag då man åker iväg och visar upp brösten för minst 2 personer varje dag under fem veckor, ungefär som om det är nåt varje människa gör.

Strålningsapparaten är stor, och den tjuter ganska högt då den "skjuter" sina skott mot mitt bröst, tre snett uppifrån och två snett underifrån men allt går väldigt snabbt när man väl ligger där, blixtstilla utan att röra en fena och man förstår ju vilken kraft det är då det inte får fela på en millimeter hur man ligger, och man förstår vikten av att skydda lungorna mot onödig strålning när man fått höra att de flesta får en permanent lungfunktions nedsättning på några procent ändå efter strålning.

Och så smörjer man, ibland flera gånger om dagen, med en special kräm jag fått av min bröstsköterska. Den luktar gott och ska förhindra att allvarligare brännskador och sår uppstår på bröstet. Och man luftar, och man går bh lös så ofta man kan.

Och så får jag mina Herceptin infusioner var tredje vecka och nu när de kommit igång igen kan jag sätta en bock i kalendern för den 11 Juni 2012 då jag får min sista infusion, den 17 i ordningen.

Vardagslunken består även i att jag går mina promenader. Orken är hyfsad nu och jag tar mina fyra km utan större problem vilket är otroligt skönt om man tänker på att jag knappt tog mig fram och åter till brevlådan i somras. Och jag gör lite höst ute, krattar löv, klipper gräset för sista gången, beskär träd och buskar och sätter lökar i alla möjliga varianter. Tar även skott från mina mårbacka pelargoner och sätter i nya krukor så fler finns att njuta av till nästa sommar.

Mitt största ( och egentligen enda) problem nu är egentligen att jag besväras av "chemo brain", dvs cyt hjärna. Jag glömmer, jag förlägger saker, jag har svårt att fokusera och prioritera och jag har svårt att komma ihåg tider, datum och namn på människor och jag tänker "fel". Som igår kväll. Skulle sätta klockan på kvart i åtta då jag skulle vara på strålningen halv tio. Men på nåt vis så blir det tanke kullerbyttor i huvudet hela tiden och det slutade med att jag satte klockan på 08.45.

Jag känner mig dement.

Och det värsta är att det kan sitta i upp till ett år.

Vanlig biverkan efter cytostatika behandling.

Men jag vill inte vara såhär glömsk och virrig, jag vill inte upptäcka att bilnycklarna ligger i kylskåpet eller att jag för tredje gången på en vecka köper toalettpapper, eller att jag sätter mig i bilen för att åka iväg och göra ärenden och sen inte vet vart jag ska åka. Händer titt som tätt och det är väldigt irriterande.

Just av den orsaken så är jag nu sjukskriven på 100% fram till mitten av nov, dvs efter avslutad strålning och just nu känns det som en bra beslut, sen börjar jag jobba på 25% vilket känns som ett ännu bättre beslut.

Men, dagarna rullar på och snart  kommer min dotter hem för en vecka och åker sedan vidare till sitt älskade Thailand, men innan dess så ska vi tjuvstarta med julen och ha en lilla julaftonskväll redan den 19 nov med julbord och klappar bara för att hon ska få lite julkänsla. Så då blir huset fullt och kanske, men bara kanske, finns det även lite snö på gården....

Men idag lyser solen från klarblå himmel och livet är egentligen ganska gott.

Och så kommer ni väl ihåg att stödja cancerfonden, köp armand och rosa band för ROSA är ju världens häftigaste färg eller hur?