måndag 7 november 2011

Blir less

På att det börjar krångla på nytt då allt egentligen bara ska gå mot det bättre.

Vad är det för rättvisa?

Livet är egentligen ganska ok om det inte vore för att lederna börjar knaka och den hiskeliga strålningsskada som jag lyckats dra på mig.

Den breder ut sig...nåt enormt.

Det började med att jag såg ut som en pepparkaka under armen och jag tänkte att ok, huden blir lite mörk, lite mer läderakttig men inga sår eller blåsor. Sen sprack huden precis i vecket och huden började lossna, därefter har det gått ner mot bröstet och är nu ungefär stort som en handflata, skinnet har lossnat och det blöder och är som ett stort öppet sår.

Så hela förra veckan då strålenheten här hemma hade service på maskinen och hade stängt, gick åt till att pyssla om, smörja ,plåstra om och försöka finna en enda bra ställning att sova i. Nätterna har inte varit nådiga.

I lördags kom till och med distriktsköterskan hem till mig och la nya förband, och idag har jag fått besöka bröstsköterskan då personalen på strålenheten inte alls gillade det dom såg. Så nu har jag någon form av gelekompresser som ska sitta på upp till fem dagar innan de byts.

Ett pyssel med andra ord.

Och jag känner mig handikappad. Allt som innebär en sträckning bakåt, typ dra upp strumpbyxor den sista biten eller kliva ur en bil gör ont, enkla vardagliga ting som man aldrig tänker på annat än när huden är borta eller för "kort".

Men hoppas på en klar förbättring till helgen för då ska jag fortsätta med mitt projekt om att klä om min sänggavel och "knappa" den. Har beställt handklädda knappar  av en liten dam här i stan som gör dem av samma tyg som gaveln.  Sen ska nya sängbottnarna hämtas så jag änteligen får min kontinental säng.

Så med lite tur är den klar på söndag em och jag kan få ligga lite som prinsessan på ärten !

4 kommentarer:

  1. Jag förstår verkligen att du blir less! Det låter urjobbigt med en så vidrig strålningsskada :-(. Och när man är så nära slutet vill man ju bara bli klar och inget får komma i vägen. Jag kommer ihåg i somras när jag var fyra biverkningsdagar från att vara igenom den sista cellgiftsomgången - och då blev jag inlagd på onkologen. Det var vidrigt, för jag visste ju att cellgiftseländet var så nära slutet och lik f-bannat var jag tvungen att hamna på den gräsliga avdelning 3.

    Hoppas, hoppas att din hud lugnar ner sig och börjar läka snarast så att du kan få njuta fullt ut sedan när du är färdigbehandlad. Min hud är nu nästan helt återhämtad efter strålningen, tack och lov.

    Stor kram från Helena

    SvaraRadera
  2. Fy fasiken.. låter inte bra alls med handflatsstort sår, hoppas att kompresserna lindrar och att de sista doserna inte gjort det för mycket värre.. Men hur det än är så kommer det att läkas och du får inga fler hemska celldödande kurer nu. Klart !!!
    (för Herceptinet har väl inte så farliga biverkningar hoppas jag ? )

    Må ditt hår växa och din hud läka i rekordfart !

    Kram

    SvaraRadera
  3. Helena, har ju haft mitt sk utskrivningssamtal idag på strålenheten och herr doctore gillade inte vad han såg men kunde faktiskt komma med en förklaring. Om FEC kom sist i behandlingen så var man mer känslig för att få skador av strålningen, varför visste man inte och även om strålningen kom igång tätt inpå sista cytdos. Önskevärt är ju att det går mellan 6-8 veckor efter cyten som han sa men jag körde ju igång efter fyra veckor så de båda sakerna i kombination kunde vara en av orsakerna att jag fått skadan. Sen tar det även mer där strålarna passerar som en "osthyvel", dvs går förbi ett större område för att nå fram till tumörområdet, och inte går rakt ner så som det blir då det skjuter uppifrån.

    Skönt att höra att du är ok att du återhämtat dig från strålningen. Kram kram

    SvaraRadera
  4. Karin, nej, Herceptinet ger inga knepiga biverkningar och tur är väl det...

    Och håret växer som hejsan svejsan...
    Kram kram

    SvaraRadera