Lust till ord

Trots att jag haft en knasig sommar med knasiga biverkningar, dagar som flutit i varandra av illamående och dagar som jag faktiskt inte ens minns så har jag ändå hållit liv i mitt läsande. Även om jag inte slukat 8-10 böcker som i vanliga fall en sommar så har jag nog i alla fall kanske läst 4.

Jag gillar böcker, jag gillar att hålla i dem, att äga dem och att se dem samlade i rader. Och jag gillar att ha böcker i min ägo som betytt mycket och som jag tar fram då och då och bara ser på.

Sedan en tid tillbaka så har en av mina vänner skapat en bokklubb. Ett sätt att bli "tvingad" att läsa böcker som andra väljer ut men som kanske inte är ett förstahands val om man själv skulle ha valt. Jag gillar det. Vi ska ses med ett par månaders mellanrum, äta något, dricka lite gott och prata oss igenom boken vi nyss läst. Ofta då jag läst en bok så lever den ju kvar hos mig ett tag och ofta känner jag ett behov av att prata med någon som också läst den så man kan få höra dennes funderingar runt boken så det här kommer att bli superbra.

Just nu läser vi alla Rikard Wolffs, Rikitikitavi och jag gillar den väldigt mycket.

Det är en sån bok man liksom vill äga, fantastisk form, fint tryck och färg. Och eftersom det är en självbiografi så har han valt att plocka in bilder från tiden från barndom till nu och det gör att man kommer än närmre den som står för orden. Och han skriver väldigt vackert. Det märks otroligt tydligt att han värnar om språket och hur orden faller i en mening.

Nu har jag precis sett det bästa avsnittet hittills av Så mycket bättre och nu ska jag ta ett par kapitell i boken innan jag somnar. Stormen som härjat hela dagen har börjat mojna. Huset är ny städat och är adventsfint och i morgon får vi tända första ljuset....