Artralgi

Japp, så heter det som härjar i mina leder.

Jag har ju vid upprepade tillfällen tagit upp detta med läkare och sköterskor, bla vid utskrivningssamtalet på strålningen,  gruppträffen och behandlingar på onkologen och eftersom detta varit ett ganska stort "funktionshinder" för mig så har jag fått en läkartid nästa tisdag för att bla att prata om detta och ev byte av medicin.

Jag har även vid samtliga tillfällen sagt att jag medicinerar mig själv med diklofenak+ 2 alvedon 2 ggr om dagen och till det har jag även lagt till Artrox (glucosamin) på inrådan av bröstsköterskan. Trots detta  ingen förbättring, snarare försämring för var dag.

Men, för några dagar sedan läste jag om detta tillstånd på nätet och där går att finna att man INTE ska äta NSAID preparat och inget med paracetamol.....= klartext, INGEN ALVEDON då det förvärrar !!

Och,  sedan fyra dagar tillbaka har jag helt tagit bort alvedon och märker en klar förändring .  Man kan ju liksom fundera om inte ens läkarna känner till detta med paracetamol eftersom ingen reagerat på att jag tagit det. Helt plötsligt kan jag göra lite "finlir" igen, skruva i en skruv, öppna burkar och sätta i örhängen vilket den senaste tiden varit helt omöjligt då fingrarna knappt funkat på höger hand.

Nåja, nog om detta....på tisdagens läkarbesök ska jag även prata igenom oklarheterna i min journal, en massa siffror och uträkningar som jag inte begriper men som jag tänkte de skulle få förklara.

OCH......det STORA som hänt i veckan är att jag beställt klipptid !!

Och färgning!

Vissa här hemma bryr sig inte om orkanvindar och spöregn

Men, inte förrän den 27 Jan. Ute i tid då min frissa passande nog såg till att få barn då jag var hårlös men nu är tillbaka och ständigt uppbokad. Så, då blir det spännade att se vad som händer. Fick beröm för min nuvarande "frisyr", den som bara växt ut och skapat sig själv, fick höra att den växte fint över huvudet, att det faktiskt såg ut som om jag klippt mig så. Skoj !

Ovädersdag idag men det hindrar inte att jag och en kompis kör ner till Sthlm imorgon (38 mil) för att vara på Stora Sthlms utställningen (hund) på söndag då hon ställer en av sina afghaner. Får nog sätta på gummistövlar innan jag ens tar mig från gården för det är en mindre sjö ute då regnet öst ner idag och sett till att även omvandla den dm snö som kom till ren sörja.

Snart är gräsmattorna gröna igen.

Jag dör av "frysla"

För många år sedan, då min dotter var runt 9 år och Estonia nyss förlist så hade hon och en kompis till henne en period då de var "radiopratare/journalister" och spelade in bandade små sekvenser med intervjuer etc.

För mig som förälder var det väldigt underhållande och kompisen som kom från en musik/tv/underhållnings familj var väldigt påhittig och fick oftast min dotter med sig på det mesta. I samband med Estonia förlisningen så pratade man självklart väldigt mycket om det på skolan och barnen hade en oändlig ström med frågor om hur räddningen gick till, hur många som dog, var de var nu och om de skulle ligga kvar i havet eller komma upp och bli begravda på "nytt".

Ett av dessa sk radioprogram som de gjorde har vi sparat och där var min dotter en av de drabbade som räddats och kompisen var intervjuare. Och när hon under väldigt dramatiska former redogjort för hur denna överlevare, dvs min dotter, räddats med en helikopter så gör hon en sammanfattning med att "alla hade inte lika tur som henne utan efter stränderna kunde man finna folk som dött av "frysla" ....

Det ordet har följt oss genom åren....frysla, en kompination av frusenhet och lite is.

Herceptinet och hur det jobbar, ser lite komplicerat ut

Och idag är en sån dag då man kunnat dö av frysla, inget värmer, blåsten har varit ihärdig och och det känns som is ute och jag har fått min 8,onde Herceptin infusion som även den bidrar till min frusenhet.

Ibland är det skönt att frysa, man gör ju inte det så ofta numera pga diverse läkemedel som gör att vallningarna kommer tätt men jag fryser gärna "normalt" inte sådär som då man hackar tänder vilket har varit läget under em. Och som vanligt då jag fått min infusion så blir jag tvärtrött då jag kommer hem och bara måste bädda ner mig i soffan en stund.

Men, nu är jag i alla fall halvväggs med Herceptinet, 9 ggr kvar så det går framåt.
Och på tisdag nästa vecka ska jag träffa läkaren och bla prata om detta med låsningen i lederna som tyvärr bara blir värre och börjar bli väldigt obehagligt. Ev så kanske man kommer att byta ut Tamoxifenet. Tre fingrar på höger hand är helt utan känsel och det har resulterat i att jag tappar saker stup i ett.

Kakbak och kristalljakt

Ja det är vad som står på dagordningen imorgon.

Jag har i em gjort en takkrona ovanför matbordet och behöver lite mer kristaller till den så imorgon bitti får jag ge mig ut på lite loppisar och söka udda kristaller, tycker inte att det borde vara så svårt att få tag i såna.

Var nämligen tidigare idag på en helt underbar inredningsbutik och fick en massa skaparideér som jag delvis förverkligade idag. Ibland blir man förvånad över enkla konstruktioner som kostar massor i butik men som man kan göra själv för en betydligt billigare peng. Och jag gillar ju göra saker själv, gäller bara att ha tålamodet.

Senare under dagen i morgon ska jag för första gången baka Macaron kakor....
Känner mig väldigt peppad för det och även om det säkert kommer att misslyckas gånger flera innan jag får dem jämna och fina så ska jag inte ge upp i första taget.

Det är ju liksom lite inne att göra sådana och det kommer att bli en salig blandning av färger och smak på fyllningarna och sen ska de ner i fina askar för att ges bort.

I helgen är det även julmarknad på ett av våra berg. Sundsvall  ligger ju mellan två berg, södra och norra stadsberget och varje år så är det julmarknad på Norra stadsberget och dit blir det en tur på söndag. Brukar köpa tunnbröd och senap och ett par julkärvar (har fulla äppelträdet med domherrar för tillfället). Det brukar dock vara snö den här årstiden i den här delen av landet men här lyser gräsmattorna gröna så det blir ju första gången jag går dit på marknad i plusgrader och utan snö.

I övrigt är det mesta under kontroll, händerna domnar fortfarande och det är numera ganska permanent. Lederna låser sig och har fått börja med Artrox morgon och kväll för att se om glucosamin kan hjälpa till att förbättra tillståndet. Lite hopplöst med krokiga fingrar som inte riktigt vill som jag vill och jag som är så aktiv med händerna med allt jag håller på med är ju verkligen beroende av att ha två händer som funkar.

På vår gruppuppföljning på onkologen i tisdags så sa läkaren att det är en biverkan av Tamoxifen och att man ev får fundera på att byta ut den om det blir sämre. Så jag får väl ge Artrox medicinen nån vecka till. Jag hoppas ju att den funkar...

Jag önskar er alla en fin andra advent och till er som befinner er mitt i behandling skickar jag massor med pepp  och mod !!