Ett bra dygn

Nu är jag åter hemma efter ett ganska knasigt men bra dygn.
Rädslor har fått ge vika och på något vis så kändes det skönt att faktiskt få överlämna sig själv i  händerna på andra, jag som är så van att alltid ta hand om andra och finnas till.

Nu var det min tur...

Sömnlös natt avslutades med en sista skrubbning kl 04.10 på morgonen, varför sova när man kan fixa till håret istället med typ svinto kvalité?? Jizzus så vasst och fullkomligt omöjligt att reda ut utan en massa balsam, så det blev en stor ihopdragen härva på huvudet istället.

Sen vankade jag lite av och an i nån timme, kände hunger och hade en konstant huvudvärk, förbannade snön som rasat av taket på framsidan och just denna morgonen näst intill täppt till min brokvist.

Passade på att skotta som en galning i en kvart innan jag insåg att jag nog fick ge upp och låta eländet smälta bort istället.

Väl inne på sjukhuset så började dagen med inskrivning på kirurgen, sedan iväg till mammografin för att märka ut tumören och även träffa kirurgen och besöka isotopen för att få en dos av radioaktivt medel insprutat vid tumören.

Sedan tillbaka upp på kirurgen, ombyte till snyggaste outfiten för dagen och sedan inta sängen. Gillade de beiga strumporna skarpt !! Undra vart man kan köpa dom?? Glömde fråga...

Vid elva så var det dags, då hade jag sovit en stund innan, fått alla värktabletter jag skulle ha plus en lugnande och jag var lite lätt vinglig på benen då vi gick ner till op.

Sen blev det lattjo lajbans på riktigt !

Var ju lite nojig över detta med att sövas då jag en gång tidigare hade haft en inte så lyckad sövning men detta var ju som att sväva på moln, ohh mother give me some more of that, ett riktigt halleluja moment mao.

Vaknade, och kände direkt av ett kompakt illamående, ville somna om direkt men fick istället lite för illamåendet och upptäckte till slut att hey man, jag lever ju, om än med lite mindre tutte!

Och ja, efter omständigheterna måste jag säga att jag känner glädje, är hoppfull och just nu full av mod. Tycker att det gått bättre än väntat, har inte fullt så ont som jag trodde jag skulle ha, det är mer att det stramar och sticker och att armen känns lite knasig men det knasigaste av allt:

JAG KISSAR GRÖN KARAMELLFÄRG !

Undra hur jag skulle se ut i blink blink ljuset på ett disco ikväll?? Självlysande grön? Tur att de i all fall sa det innan för hade jag sett det utan att veta vad det var så hade jag nog fått en smärre chock faktiskt, men det är väl tur att det filtreras ut snabbt så det försvinner ur kroppen. Det luktar i alla fall väldigt konstigt, som en blandning av kemikalie fabrik och okastrerad hankatts revir...

Nu väntar i alla fall vila, en stor vanilj latté och sappning på tv,n och extra täcke i soffan....

Jag känner mig upprymd... (tänk att den jäkeln är borta och ligger i nån burk just nu och inte inbäddat i ett mysigt mjukt bröst....rätt och lagomt åt den)