måndag 21 mars 2011

Ingen rolig em

Nej, inte alls faktiskt.

Känner mig nojig, speedad och ledsen om vartannat och det är skitjobbigt rent ut sagt. Kommer förmodligen inte att sova en enda timme i natt så som mitt hjärta tickar nu.

Jag hoppas verkligen att allt rullar på med en massa i morgon innan jag väl ligger där och ska säga godnatt, för då slipper jag få så mycket fritt utrymme för egna tankar.

Jag tycker inte om att vara patient !

Jag borde veta, men vet inte, så....hur kan egentligen en cancercell få fäste och börja bygga upp en tumör? Om man inte har någon ärftlighet, hur kan då vissa bara bli drabbade, det är ju liksom inget som man äter eller blir smittad av, så hur fasiken kunde den få för sig att hamna hos mig???

Undra om man går och bär på den rackarn latent och sen får den ett uppsving då den upptäcker att kroppen är svag, trött, utarbetad av all stress och allt kroppsligt den utsatts för under en längre tid. Tänker den då att nu jäklar passar jag på...??

För om det är så tja, då har den ju hamnat rätt hos mig, en helt perfekt boplats skulle jag vilja påstå, a room with a view....för om jag vore en tumör, så skulle jag ju inte välja levern eller nåt annat "trist" organ.

Klart jag skulle välja en tutte......jammi liksom !

Känner mig hög !
Och fullkomligt utflippad !

7 kommentarer:

  1. Det blir en jobbig natt Helén..vi kan inte hjälpa hur vi tänker och reagerar....förnuftet säger ett och huvudet ett annat men när du väl är inne på sjukhuset går allt av bara farten du hinner inte tänka så mycket och rätt var det är så är det över..du klarade det..du lever och tumören borta..tror du är ganska nöjd efteråt faktiskt..du är i goda händer trots allt..och du snart är du hemma igen....

    /K

    SvaraRadera
  2. Hej där,

    Åh jag förstår att du är speedad och sömnlös. Jag förstår. Jag var precis likadan för några veckor sedan. Opererades den 16 feb. Några dagar efter det blev jag okej igen. Avslappnad. Äntligen. Efter veckor av hjärtklappning, spänningar i hela kroppen, speedad skalle, rodnande ansikte. Hoppas du också når dit.

    Jag gillar din blogg och hur du skriver och vill gärna följa dig så jag lägger till din blogg, hoppas det är ok.

    Hoppas du nu klarar av operationen så bra som det bara GÅR. Och det gör det. KRAM från en okänd ute i cyber / Helena

    SvaraRadera
  3. Håller tummar för dig idag! Jag har också funderat på det där med tumören och dess placering... så klart den vill vara i en boob..;) Skämt o sido, jag hoppas verkligen det går fint för dig, din resa börjar och i och med det finns det snart ett slut också!

    KRAM

    SvaraRadera
  4. Ida, home, minus en tumör. Känner mig helt ok, även om jag är blå och lite mörbultad....mer om det då jag skriver nästa inlägg men...I am alive !

    SvaraRadera
  5. Helena, självklart, har även skrivit en rad hos dig
    Kram kram

    SvaraRadera
  6. K, precis som du skriver....känner mig nöjd, glad och nästan upprymd. Nu är den borta och nu är det bara att ta tag i resten...

    SvaraRadera
  7. Just ja....tack snälla för kramar, skickar ett gäng tillbaka KRAM KRAM KRAN KRAM

    SvaraRadera