torsdag 24 mars 2011

Okontroll

Ett ord som säkert inte ens finns i svenska akademins ordbok men sak samma, det var i alla fall vad det var, okontroll på känslorna när jag pratade med försäkringsbolaget.

Man gråter liksom inte bara sådär hux flux inför nån man inte känner, eller?

Men det hände i alla fall, då hon upplyste mig om att jag inte längre hade en försäkring kvar, som jag trott jag haft, via jobbets sjukdom och olycksfall. Det visade sig att om jag velat att den skulle ha varit aktiv så skulle jag själv ha fortsatt betala på den själv då jag bytte jobb, innan så drogs det direkt på min lön via mitt förra jobb och i och med att jag bytte företag i november så har jag inte tänkt på det. Trodde bara det flöt på som vanligt, att den per automatik flyttades över till mitt nya jobb men tydligen inte...

Och jag grät

Men, nu blir den i alla fall aktiv igen men nu spelar ju inte det någon roll för hade den varit ongoing då jag fick min diagnos så hade det fallit ut en slant, nu blir det inte så, och därför passade jag på att gråta en liten skvätt till.

Men säger som mormor, det som inte stjälper en, det stärker en.
Hon sa även att allt som inte är stulet kommer tillbaka, så när hennes vigselring hon tappat kom upp i potatislandet efter typ 50 år, sa hon, vad var det jag sa.

Saknar henne
Och saknar pappa, särskilt när nåt sånt här händer med en själv. Han som själv hade en sån tuff match mot sin cancer och avled som 56 åring...det var inte rättvist.

Men vad är egentligen rättvist med någon form av cancer?

3 kommentarer:

  1. Blä... jag ringde själv runt till alla möjliga olika försäkringsbolag jag har, inget skydd mot detta någonstans... inte någonstans. Jag får skylla mig själv, jag har inte suttit ner och tänkt " men om jag skulle få cancer då, då behöver jag den här extra försäkringen...bla bla"... suck.

    Och nej, cancer är aldrig rättvist. Det förstör alldeles för många liv...

    Styrka till dig, och mormor har ju rätt, i alla fall säger ju alla "det som inte dödar stärker". Så, starka som satan måste man bli, alltid nått.

    Kramar! Hoppas du får sova gott!

    SvaraRadera
  2. Ida, nej eller hur, hur många gånger har man tänkt att man behöver en sån försäkring. Och min vanliga sjukdom och olycksfallsförsäkring som jag tecknat för typ 20 år sedan och aldrig utnyttjat hade inget ersättningsskydd för diagnos...
    Däremot vet jag, efter att ha gått igenom försäkringsavtalet att min privata genom arbetet hade det och därför känns det extra surt att jag inte blev informerad om det när jag slutade min förra tjänst och att möjligheten hade funnits att själv betala på den och låta den vara aktiv (i och med att mitt nya företag inte hade det bolaget för sina anställda).

    Skulle väl ha kollat själv men huvudet var ganska tomt i kaoset med flytten, renoveringen av huset och byte av jobb och samtidigt kom julen och jag var mentalt slut...trots att man är kvinna så kan man glömma saker :)

    Och vi kommer att bli stark som bara den av allt..
    Sovit har jag gjort, en herrans massa timmar, typ det senaste dygnet. Inte klokt egentligen, jag som knappt sovit mer än 3 timmar i sträck den senaste tiden

    SvaraRadera
  3. Det brukar finnas ett efterskydd på sådana försäkringar. Har du kollat det?

    SvaraRadera