Kroppen känns som om den är indränkt i flera lite sirap, allt går sååååå långsamt, ingen fart i benen, ingen tanke som känns logisk och ingen lust till nåt !
De senaste två dygnen har jag mest tillbringat i sängen med noll förmåga att försöka rycka upp mig.
Jag vill bara sova, och när jag vaknar vill jag sova lite till.
Min första riktigt "efter op dipp" är här tror jag...
Även om jag vet att jag nu ska se framåt så är det lite svårt, jag har haft ganska besvärligt med sticksmärtorna som kommer och går och och armen känns som om den blir helt utan funktion mellan varven. Att jag även dragits med lite feber de senaste dygnen gör väl sitt till det med, dock feberfri nu på morgonen.
Så idag kanske det är dags att börja se framåt, bara jag blir av med sirapen på kroppen !
Önskar det kunde vara fint väder, sol och vindstilla och plusgrader så man kunde sitta ute och lapa sol men vart än man befinner sig så stormar det från alla håll och är kallt så in i vassen vilket gör att man näst intill vägrar gå ut.
Så, ännu ganska små bekymmer om man jämför med många andra men det hindrar mig så mycket i min vardag att jag blir både less och förbannad. Jag går omkring här hemma och ser allt jag velat ta tag i, målningen i vardagsrummet, listningen i hallen på övervåningen, nya duschväggen, dörrarna i hallen nere, träjalusierna på övervåningen...tja det finns en hel del och eftersom sånt arbete normalt ger mig energi så känns det surt att allt just nu stirrar på mig och tar min energi genom att jag blir stressad istället....
Jag vet inte om jag har lust med det här....kan man hoppa av?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar