Fy för att behöva ta beslut man inte vill ta.
Visst har jag klippt mig kort förut, låtit mitt långa hår fallit men då har det varit under noga övervägande och helt och hållet ett beslut som jag tagit för att jag velat själv och längtat efter den förändringen.
Nu blev det ju inte så den här gången
Och självklart grät jag hos frisören, kära nån så många tårar det föll, och det gick inte att få stopp på dom heller och de som inte visste hur det var fatt med mig tittade konstigt och medlidsamt på mig på samma gång och jag hulkade vidare.
Så, på grund av det så var jag egentligen inte så aktiv själv i vad som hände och även om det blev helt ok så känns det som om jag har mer hår än vad jag ändå tänkt så därför ska jag iväg idag igen och få det mer urtaget. Jag har ju så tjockt så när det blir uppklippt är det lätt att det liksom blir för mycket på sidorna och det ser ut som om jag har en mössa på.
Men nu har jag ju gått så här långt och då kan jag lika gärna gå till nästa steg för steget efter det blir ju ändå rakat liksom, och därefter nada....zero, noll!
Jag undrar hur stark man egentligen kan vara i allat det här.
Först ska man ta in dåligt besked, sen ska man hantera ännu mer dåliga besked och mentalt ställa in sig på en behandling och alla följder av den och sen, som om inte det räcker så ska man behöva ta såna här beslut, även om det nu "bara" är ett hår, inte ett ben som en FB vän sa. Jag vet att det växer ut men har jag tur så har jag ju kanske fått lite fjun till nästa jul, dvs julen 2012.
Sannslöst, hör ni hur det låter??
Mitt hår kommer ju inte att få någon fart på tillväxt efter cyt behandlinegn då den är slut någon gång i september eftersom jag då har Herceptin behandlingar kvar fram till juli och eftersom även det preparatet till viss del orsakar håravfall så kommer det ju i alla fall inte att komma något nytt.
Jag blir faen förbannad!
Är det verkligen rättvist?
NEJ !
Det är liksom min tid i livet nu, det här kom helt fel och jag passar inte för att ha cancer!
C A N C E R
Det är ett äckligt ord och det ser fult ut då man skriver det. Finns inget bra med det överhuvudtaget, ungefär som fästingar, sånt som inte har något existensberättingande överhuvudtaget, sånt som inte borde finnas för de fyller överhuvudtaget inte någon funktion alls, på intet vis.
Om det nu är så att det är meningen att jag behöver genomgå en stor prövning i livet så hade väl för fasiken han där uppe kunnat ha lite mer fantasi än låta mig få C A N C E R. Vad är det för trams? Har han inte förstått att jag inte lägger mig ner och dör så lätt?
Jag är född i oxens tecken och jag är född tjurig och envis, jag ger mig inte i första taget. Jag strider tills sista blodsdroppen om det behövs och just därför, om det nu vore värt något, så hade jag väl kunnat få behållit mitt hår!
Fuck cancer eländet !
jag tycker det hade varit rättvist.
SvaraRaderapunkt.
Hej,
SvaraRaderaDet är tufft att tappa håret. Men det kommer tillbaka efter cyton. Det tar lite tid men Herceptinet påverkar inte håret.
3 månader efter cyton så la jag bort peruken och då gick jag fortfarande på Herceptin.
Lycka till!
Helena, ja, vart är rättvisan egentligen. Står vi utanför den nu under den här tiden kan man ju undra?
SvaraRaderaAnonym, som jag förstått på biverkningsprofilen av Herceptin så ger även den ett visst håravfall men inte som på cyton, men att den däremot orsakar att det tar längre tid för håret att komma tillbaka efter avslutad cyt behandling...Skönt om det skulle visa sig att min info är fel och att det kommer tillbaka mycket tidigare.
Ja, det är verkligen ett jäkla mög vi har råkat ut för! Men vi verkar vara lika envisa och det ska vi givetvis utnyttja i det här. Och tänk sedan när vi är friska... Jäklar, vad mentalt starka vi kommer att vara då. Då kommer vardagsproblem förhoppningsvis att framstå som en loska i Vättern, som man säger i min hemstad Jönköping. Förstår att det var jobbigt hos frisören... Usch, det finns verkligen inget bra i att behöva klippa av sig håret mot sin vilja. På onsdag är det min tur...
SvaraRaderaKram från Helena
Hej! Jag har samma diagnos som dig och mitt hår har kommit tillbaka - jag har t om fått klippa mig en gång nu :) Påverkan på håret fortsätter säkert, tycker jag har helt ok hårväxt på benen och under armarna - det växer långsamt och glest just nu (fast när det började komma så var det en exposion - det har avtagit)
SvaraRaderaKram Malin
Helena, ja det är det verkligen men vi fixar det tillsammans, vi har ju liksom inga andra alternativ än bara hänga med nu och hålla alla tummar vi har..
SvaraRaderaMalin, var in och läste lite hos dig såhär i tidig morgontimme. Ser att du fått din 11,te behandling av Herceptinet och vad jag förstår så är du klar i sept, ska läsa lite mer senare. La till dig på in blogglista om det är ok..
Ang håret..på huvudet får det ju gärna explodera men på övriga ställen så kan det ju hålla sig undan, det känns mer ok att slippa raka benen.
Hej! Det är helt ok att lägga till mig - jag har gjort samma med din blogg. Det är inte så ofta man hittar någon med samma diagnos så det känns extra spännande att följa din blogg :)
SvaraRaderaJag tänker samma som dig när det gäller håret - allt utom huvudhåret får gärna hålla sig borta. Riktigt så är det inte för mig, på huvudet ser det helt ok ut, på benen som sagt glesare än tidigare. Får se om det är tillfälligt. Kanske beror det på Herceptinet eller så har det att göra med det påtvingade klimakterietillståndet. För mig är det fortfarande svettningar som pågår... bara tiden kan utvisa vilket som är vad tänker jag.
Kram Malin
Malin, jag tycker samma, dvs att det är skönt att följa någon med precis samma diagnos även om du nu kommit så mycket längre än mig men jag ska väl i mål jag med så småningom. Hur var det med in, var den även hormonkänslig så du kommer att äta Tamoxifen i fem år efter behandlingen?
SvaraRaderaHoppas dina svettningar går över, låter ju jättejobbigt.
Kram kram
Hej,
SvaraRaderaHar samma diagnos som du. Her2-positiv och östrogenpositiv.... Fast jag har kommit en bra bit längre än du. Jag fick mitt sista cellgift för ganska exakt ett år sedan.
När det gäller håret. I augusti slängde jag sjalen (peruk använde jag aldrig), jag var också hos min frisör och trimmade håret på 9mm. Det första håret som växer ut är lite läskigt risigt. Vad jag ville komma fram till är att det tar ca 3 månader innan man har en cm riktigt hår på huvudet. Så du behöver inte vänta 1 och ett halvt år på det, utan kanske ett halvår. Herceptin påverkar inte håret alls. Har faktiskt inte hört det, eller träffat någon som råkat ut för det. Däremot så kan de antiöstrogena läkemedlena försämra hårkvaliteten. Men det har inte jag märkt. Här växer det så det knakar med 1 stadig cm i månaden.
Sköt om dig!
Viktoria
Viktoria, låter gott, har avrit lite orolig för det eftersom en biverkan på Herceptin ändå är ett visst håravfall och därför har jag fått höra att om man är utan hår så gynnar det inte tillväxten direkt...men det är skönt att höra att det inte är så. I normala fall växer mitt hår med en rasande takt och man får önska att det blir så även sen.
SvaraRaderaJag hoppas att du mår bra och att du ska få fortsätta må bra...
kram kram//