tisdag 26 april 2011

Noll koll

Just idag är huvudet verkligen fullt av annat och jag  har otroligt svårt att finna motivation eller få till någon riktigt fokus på det jag gör.

Googlar, kollar på alla andras port a cath,ar och inser att snart sitter min egen där. Min bästa kompis för en tid framöver.

Undrar om metallen i den kommer att pipa i säkerhetskontrollen då man flyger, om det blir helkroppsvisitiering varje gång nu då man ska ut och hem..?? Fler som ska stryka händerna utmed brösten, även om man har kläderna på men ibland kan jag tycka att dessa visiteringar kan gå lite väl långt. Ungefär som om vissa tar tillfället i akt och känner lite extra när de ändå har chansen.

Kan ju helt ärligt säga att så många främmande händer som klämt, känt och vänt på mina bröst de sista månaderna har jag nog aldrig haft och förhoppningsvis så kommer jag aldrig att få uppleva en repris av det heller. Men det är konstig hur lätt man kan exponera sin kropp utan bekymmer och lägga upp sina bröst för diverse medicin studerande som vill känna på ett bröst med en palpabel tumör. Be my guest!

Jobbet flyter inte på, kan inte tänka logiskt, inte se vad jag behöver göra och inte heller planera inför min frånvaro...segt som sirap mao. Och jag har ingen lust heller.

Armen värker efter snart 6 timmar vid datorn. Trodde jag skulle få lite hjälp av min massör men fick reda på att de ogärna går in och "rör" om och frisläpper en massa då det kan förvärra och även stimulera tillväxt. Har dock aldrig hört det men det kanske kan stämma. Har ju en låsning i axel leden som gör att armen känns som ett dåligt smörjt kugghjul och nattetid värker den så jag får bädda upp den med kuddar. Ska ta detta med onkologen till veckan så kanske man kan få någon hjälp den vägen för ska den fortsätta bli värre kommer jag att tappa rörligheten helt.

Nu åter till den tråkiga verkligheten med jobb. Ska i alla fall fylla i 2 hand over checklistor innan jag packar ihop för dagen. Behöver ju ha någon som backa rupp mig under min frånvaro och ju mer information den personen får desto större är chansen att de inte behöver fråga så mycket då jag väl är hemma och ojar mig.

Sen tror jag att jag ska ta med min dotter och äta mat på stan i em.

Latmasken slog till efter allt trädgårdsarbete igår...

10 kommentarer:

  1. Känner så igen det där med att inte kunna koncentrera sig på något annat än det som hänger ihop med sjukdomen och behandlingarna... Jag är likadan just nu. Allt annat känns nästan skrämmande oviktigt! Å andra sidan, allt som har med behandlingarna, håret och liknande att göra har jag total järnkoll på och jag ligger hela tiden ett par steg före med alla detaljer. Oh well, jag antar att det kan bli så här när man drabbas av något så pass genomgripande och hotande som det vi har drabbats av.

    Kram från Helena

    SvaraRadera
  2. Jag glömde önska lycka till med operationen i morgon - hoppas att allt går bra! Min port har slutat göra ont nu i dag, och det är jag väldigt glad över :-).

    SvaraRadera
  3. Helena,jag vet, har noll koll på livet i övrigt men allt med diagnosen har jag total järnkoll på. Vet inte om det är så bra heller men jag är så van att alltid ha kontroll , över mig själv, livet etc och är så van att ta hand om mig själv och fixa det mesta själv....(jag och kissekatterna) men nu har man verkligen fått släppa allt till andra så det blir lätt då att man försöker återta en viss kontroll över det man kan styra över själv, såsom håret tex...

    Låter bra att din port slutat göra ont. Jag gruvar mig lite eftersom vi, min dotter, jag och min systerson flyger till Göteborg över helgen (fre-mån) så jag hoppas det kommer att gå bra med allt.

    Kram kram

    SvaraRadera
  4. Lycka till med operationen - det kommer att gå jättebra!
    Jag tror inte att det är någon metall i porten. Har för mig att den är av plast/silicon... Du kan be dem visa en för dig - jag fick se en innan de satte in den. Du kommer att få en liten broschyr med dig, ett kort att ha i plånboken (du kan välja en masssssssa språk) och ett gummiband. Tror absolut inte att du har några problem att flyga!
    Kram Malin

    SvaraRadera
  5. Det är exakt likadant här - jag är också så van vid att ha koll på mer eller mindre allt och klara mig själv i i stort sett alla lägen, och nu har jag också fått lämna ifrån mig kontrollen över det mesta. Det är en väldigt märklig upplevelse i sig...

    Kul att ni ska hit till Götet i helgen! Vad ska ni hitta på för roligt?

    Kram från Helena

    SvaraRadera
  6. Malin, det var länge sen jag själv arbetade med portar (sjuksyrra i grunden) och kommer knappt ihåg hur man ens spolade igenom dem. Då, för ca 15 år sedan så har jag för mig att vissa delar i dem var i metall...men, det visar sig. Funderar dock...vad ska jag med gummibandet till?? :)

    SvaraRadera
  7. Helena, vi ska till Götet för att jag fyller jämt på söndag och som omständigheterna är tänkte vi att det kunde vara skoj att åka ner till min systerdotter som bor i Spekeröd(Steningsund). Min dotter som varit ute och rest sedan oktober har ju nästan missat sin kusins graviditet samt hennes bebis hon fick i feb så nu fanns chansen att åka ner och då tog vi den, i övrigt ska jag frossa i räkor och havskräftor och försöka samla lite kraft inför veckan som kommer...en stadstripp blir det ju med då min Malin vill shoppa loss lite.

    kram kram

    SvaraRadera
  8. Det låter som att ni kommer att få en toppenhelg :-). Ha det så roligt och grattis i förskott på födelsedagen!

    SvaraRadera
  9. Det var en oerhört bra idé att själv ta kontroll och klippa ner håret. När jag skulle förlora mitt tänkte jag mycket på det och själva skalligheten var jag på något märkligt sätt ok med. Däremot hade jag inte haft en tanke på hur det skulle vara att börja tappa det och det blev ganska jobbigt. Hade jag tagit kontrollen och klippt det innan hade det nog känts bättre.

    Jag håller med om att det är konstigt att man vänjer sig vid att så många olika människor skall kolla och klämma på brösten.Det är verkligen inget privat längre!

    Lycka till inför operationen och grattis i förskott!

    SvaraRadera
  10. Inger, ja det kändes som ett bra beslut även om jag saknar mitt långa hår och det känns extra mycket för jag vet ju hur lång tid det tar innan jag får den längden igen...

    SvaraRadera