Ja vi är underliga vi kvinnor, som ena stunder gråter floder och i nästa stund kan skratta åt skiten som drabbat en.
Idag har vi skrattat åt mitt elände.
Skämtat en hel del om min kommande flint, och om allt som jag ska äta som jag egentligen inte vill äta men som ska få mig att avsky det i efterhand så jag slutar helt med det. Och om det jag älskar och som jag vill fortsätta älska att äta i efterhand.
Pepsi max och Ben och Jerry,s Cherry Garcia. Ska inte dricka en klunk eller ta en enda sked av glassen. Två av mina absoluta favoriter.
Det är skönt att man kan skratta åt nåt så allvarligt för innerst inne känns det som ett skämt, att moi har fått cancer. Vaddå liksom?? Hur gick det till?
Sen vaknar man till sans för en stund och inser att det är jäkligt makabert, att jag ska leva med detta minst ett år till och att jag ska bli stungen både till höger och vänster och att jag ska må räv. Och ändå vara positiv...ha ha, man ska inte bara kvinna och mamma med en cancerdiagnos, man ska vara positiv också!
Synd att man inte kan avboka... och boka om till typ år 2030 minst, eller en vecka innan rätta döden av ålderdom inträffar.
Fuck cancern säger jag bara.....
Jag tycker att det är enormt befriande att kunna skratta åt eländet! :-) Då känns cancern liksom mycket mindre, och det är som att man ger den fingret när man får flabba den rakt i nyllet. Jag funderar också en del på vad jag ska äta och inte äta under cellgiftsbehandlingen för att få bästa möjliga långsiktiga effekt av betingningarna. Det kanske ändrar sig radikalt när jag väl är i gång, men min plan är att äta lösgodis mest hela tiden :-/. Lösgodis är en rätt meningslös uppfinning som dessutom knappt innehåller något fett :-). Choklad får jag nog försöka hålla mig ifrån, för det vill jag kunna äta sedan också utan att ha några äckelminnen till. Det här med att vara positiv tycker jag är kräkframkallande i sig - jag måste ha fått en betingning innan jag ens har påbörjat cellgiftsbehandlingen ;-). Jag håller mig snarare på den realistiska linjen, för den passar mig mycket bättre.
SvaraRaderaKram från Helena
Precis Helena, bäst att vara realistisk, vill jag vara sur och tycka synd om mig själv ja då gör jag det. Positiv är jag när jag känner att det gynnar mig. Däremot ska jag försöka känna hopp mest varje dag för det tror jag man behöver och det vill jag inte ska svika mig...
SvaraRaderaMen lösgodis, vilket blaj egentligen, måtte jag bli fri från den lasten men chokladen tror även jag att jag behåller.
Tror däremot att det blir lite jobbigare med maten, jag äter ju inte kött utan här går det bara fisk och kyckling och jag tror att man får försöka få i sig det men hålla sig ifrån favoritrecepten. Men man får nog pröva sig fram.
Läste dock på en ganska bra sida om vad man kanske ska tänka på och där framgick det att det var helt ok att äta skräpmat för ofta var det det man var sugen på och det är ju ingen miss om man inte skulle vilja ha det när allt är över...
kram kram
Ät vad ni brukar äta .....det enda som kan vara svårt är det som är syrligt typ youghurt och för sött.....annars är det snarare så att man äter mer...även om någon dag efter
SvaraRadera/brukar komma på tredje dagen/ cellgiftsbehandlingen då mår man sämre några dagar....annars mår man ganska bra lite mer trötthet bara och med en viss konstig smak i munnen typ metallsmak som kan vara lite envis som kommer och går..men det är väldigt individuellt..man mår förhållandevis ganska bra konstigt nog.....Skräpmat blir det kanske för man orkar inte alltid stå vid grytorna..sk skräpmast är väl inte alltid fel....
Hoppas att allt ska gå bra Helén...
Kram
/K
K, jag vet inte efter att så många beskrivit detta, de flesta jag har kontakt med, och även bröstsköterskan påpekar samma sak ang detta med maten. Så det verkar som om vissa får lindriga bekymmer av detta. Jag vet ju även att Herceptinet ger smakförändringar, aptitlöshet och viktminskning.
SvaraRaderaMan får väl vänta och se helt enkelt men tänker ändå undvika att äta sånt jag tycker om under perioder mellan kurerna då jag inte mår så bra och har metallsmaken i munnen. Vet ju även flera som får problem med svamp i mun som i sig gör att man har svårt att äta viss mat...
Jag kunde äta all sorts mat, även mina favoriträtter. Det enda förändringen var att maten periodvis blev smaklös. Jag åt dessutom MYCKET! Blev så hungrig av kortisonet.
SvaraRaderaJag får Herceptin nu, men har inte läst någonstans om viktminskning... Tycker det låter positivt med tanke på alla kilon som fastnat under cellgiftsbehandlingen.
Skönt att kunna skratta åt eländet! Hellre det än att gräva ner sig totalt.
Hur man mår och vad man kan äta verkar vara väldigt individuellt. Tänk på att detta bara är en liten kort stund av livet och att den aldrig ska komma tillbaks igen!!!
Kram AC
AC, vilken lycklig känsla att kunna allt. Hoppas det håller i sig. Men, jag vill INTE äta mer, måste nog försöka tygla det tror jag...
SvaraRaderaKolla Fass.se på Herceptinet och under biverkningar så står viktminskning med där..
kram kram
Kunna ÄTA allt ska det stå...
SvaraRadera