En liten fundering som tillägg:
Man har levt ett ganska sunt liv, förutom kanske lite för god mat och en förkärlek till godis, men jag har aldrig använt droger, inte snusat, feströkt lite då, men inte missbrukat alkohol utan alltid druckit väldigt sparsamt, och bara till fest och något enstaka glas under middagar, aldrig starksprit eller grogg.
Och nu sitter man här och har tillåtit att de pumpat kroppen full med gift, något som även dödar friska celler.
Jag menar, hur knasigt är inte det, även om det är för en god sak och målet är överlevnad?
Tja, eller också kan du ju vara glad åt att du har ett bra utgångsläge !
SvaraRaderaJa, det är väldigt knasigt... Känns som att man står med ögonbindel och skjuter med kulspruta i 4,5 månad mot ett mål som man inte ens vet om det finns, när man i stället borde sitta med ett finkalibrigt vapen och kikarsikte och skjuta väl avvägda skott mot ett litet men tydligt mål. Den dag när cellgifterna kan söka upp enbart cancercellerna och oskadliggöra dem blir en väldigt vacker dag!
SvaraRaderaHej Helén
SvaraRaderaNär man nått sitt mål efter all elak behandling som faktiskt kroppen klarar av och har man haft ett sunt leverne är det ett extra plus. Tiden går så fort och rätt var det är så är det över..Sen kommer så mycket glädje och känslan att vara fri från behandlingar är ett bra kvitto. Sjuka kan vi alla bli vi har inte facit.
Allt kommer tillbaka med råge..även om man ska ta hormontabletter i 5 hela år ger de inte så mycket biverkningar..lite svettningar bara..det är ju östrogen..men det är allt. Jag hoppas att tiden ska gå fort eller kännas som den gör det och att du ska må hyfsat bra och att du ska kunna fixa och dona i din trädgård....
/K
Vad bra att du levt sunt!
SvaraRaderaHade du INTE gjort det så hade ju belastningen på dina organ,lever,njurar och hjärta varit mer påtaglig. Kan tänka mig att en person som intagit mycket alkohol i livet inte tål cellgifter lika bra och det äventyrar ju om man kan genomföra hela behandlingen.
Själv har jag inte intagit alkohol på många år och min läkare var mycket förvånad över detta.Precis som att det skulle tillhöra livet liksom...men jag klarar mig utan.
Karin, visst är man glad, eller, man är mer tacksam att det finns lite mer behandling att få än bara ctostatikan. Jag har fortfarnade ite svårt att se någon glädje i allt det här men förhoppningsvis så kommer även glädjen med tiden...
SvaraRaderaHelena, ja det blir verkligen lite i blindo...men så länge man inte har ett målriktad cytostatikum så får vi nog ta det näst bästa. Herceptinet är ju bra på det sättet att det ändå är en antikropp som specifikt endast går mot HER2 receptorerna...och det är ju bra. //kram kram
/K..alla säger ju att det kommer att gå mer snabbt än vad man är beredd på, redan nu tycker jag ju att jag kommti en bit på väg men det känns ändå långt till delmålet med infusionerna , dvs aug 2012...sen är det ju ändå strålningen kvar. Tabletterna tänker jag inte så mycket på....det får bli som det blir.
Marie-Louise, ja ett sunt leverna tror jag hjälper en hel del i det här fallet, att man inte medvetet har kört ner sin lever pga andra droger. Klart vi klarar oss utan alkohol. Särskilt nu känns det som...