Från bra till dåligt

Trodde inte att det skulle svänga så snabbt.

Dagen började hyfsat bra och jag hann med att köpa ny gräsklippare och besöka kursen som onkologen anordnar, Look good feel better, där  man fick lära sig att sminka fram sina ansiktsdrag efter förändringar och lära sig allt om sjalknytning och alla andra huvudbonader och en kurs som man lämnade med smink och rengörande och vårdande produkter för säkert 1500 kronor....gratis !

Sen vände allt.....



En älskad Myran, 19 år



Det började med ännu en sorg här hemma då vår 19 åringa  älskade Myran blev ihjälkörd under em och hon som knappt gick från gården hade gått hela biten över stora ängen, över en bäck om hamnat på helt fel område, på en timme....jag var hemma vid ett och då var hon på gården, sen åkte jag vid halv två och min syster som bor på andra sidan ängen såg spår att något hänt vid två när hon körde hemifrån. Så ovärdig död för en gammal  katt, som haft ett sånt gott  och lyckligt liv. Så nu väntar begravning på landet bland övriga djur och här hemma ligger sorgen tung, även bland de övriga katterna som ser ut att vänta på någon...

Så att jag redan kände mig nedstämd gjorde säkert att bakslaget med biverkningar blev aningen större i min redan ledsna kropp.....



Hade räknat med åtminstone en eller två dagar till som kunde få vara hyfsat bra men det började under kvällen.  Illamåendet som smög över mig, lite diffust men ändå sådär irriterande obehagligt. Tog lite tabletter emot det men kände ingen störra skillnad. Fick en ihållande huvudvärk, förmodligen av all  gråt som fullkomligt flödade non stop.

Och senare under kvällen tog tröttheten vid och på nån timme så tappade jag smak.

Går det verkligen SÅ snabbt? Jag som har en förkärlek för att släcka törst med Pepsi Max kände inte en enda  smak, bara att det stack på tungan lite och nu i morse då jag trots illamåendet,  skulle försöka pressa i mig en kopp thé och ett par knäckemackor med  min favoritmjukost på så växte det i munnen och det slutad emed en halv smörgås som säkert tog en halvtimme att få i sig. Thé koppen står i princip orörd...

Och ute ösregnar det och åskan har gått vilt och redan orsakat två kortare strömavbrott, så det kanske blir en "tycka synd om sig själv dag" idag....ligga kvar i sängen och känna av livets orättvisor, att vi blir sjuka, att vi inte får må bra, att vi känner oss oförmögna att göra rätt, att det är svårt att ta rätt beslut, att vi inte längre har full kontroll över livet och att älskade djur ska behöva dö helt ensamma.....igår morse  låg hon brevid mig här i sängen och tassade sådär på armen som hon alltid gjorde "ser du mig, nu är jag här, klia lite på mig" och nu ligger hon mjukt nerbäddad i källaren och bara väntar på att få bli nergrävd.

Det är tungt.  Mina egna bekymmer runt biverkningarna känns just nu lättare att hantera...