Lågenergi

Usch vad jag har svårt att acceptera att kroppen inte vill det jag vill.

Tisdagen och onsdagen har varit enormt tunga och ledsamma dagar, mest för Myrans skull som tog hårt och det har självklart gjort att kroppen mer mentalt tagit slut. Gråt i timmar  kan ju knäcka  vem som helst i vanliga fall och med gifter, illamående och en massa annat elände i kroppen så tog det ju självklart tvärstopp.

Sov oroligt inatt och kände av illamåendet konstant trots att jag ätit piller enligt illamående schemat som jag fick om det skulle behövas....och ja, det behövs. Och jag är redan trött på att jag inte känner smak och att inget drickbart smakar som det ska och det suger då jag är törstig nonstop !

Men, så som jag är så samlade jag ihop mig efter all sorg och död och tog tag i ett av mina uteprojekt idag. Tunga kantstenar skulle lyftas upp och ändras om lite runt en rabbatt och nya perenner skulle dit, och när jag ändå flåsade på och skottade runt jord så tog jag tag i markplattorna framför tvätttsugedörren med och lyfte upp samtliga, skurade rent dem, tog bort allt som växt upp mellan och dit med ny sand och så dit med plattorna igen. 

Behöver jag säga att jag lät som en hjärtsjuk när jag var klar??

Jag är inte klok !

Men... JAG vill och  kroppen fattar inte det.

Nu tror jag iof inte att kroppen någonsin kommer att förstå allt jag vill göra under hela sommaren  och det går nog tyvärr inte att göra så mycket  åt så det blir väl jag som får vika ner mig och vifta med vit flagg.

Kapitulera!

Det bär  mig emot!

Och det är verkligen en konstig trötthet och orkeslöshet som dyker på. I vanliga fall kan man ju alltid tvinga sig att fortsätta lite till trots att man är trött och vill avsluta men om jag så skulle ge mig ett extra ben nu så skulle jag inte för mitt liv orka gå över gården ens. Det är liksom tvärstopp.

Inbillning kanske, men tror nog att Taxotere i kombination med Herceptinet påverkar muskler och leder mer än man själv vill inse,  tycker till och med nu då jag sitter och skriver att fingrarna svullnar och det känns knöligare att skriva snabbt.

Imorgon då, nå...då vill  jag att perukmakaren ringer och säger att mina nya frillor kommit, båda två och att jag kan komma ner och prova och klippa in dom....tror nämligen att håret kommer att börja släppa vilken dag som helst nu och det vore skönt att i alla fall ha lite extra hår hemma om man nu skulle behöva se lite normal ut nån dag.