Dåliga och bra dagar

En bloggpaus på några dagar.
Jag har haft dåliga och bra dagar på landet och solen har lyst från klarblå himmel även om blåsten varit närvarande mest hela tiden.

Mitt mönster höll i sig. På tordagen började min dipp med  muskel, nerv och ledvärk, dag tre efter behandling och på  fredagen sov jag mest hela dagen och stillade värken med värktabletter. Smaken var som bortblåst men trots det fick jag i mig lite mat på fredag em då syster yster fixat middag. Lördagen var blandad. Trodde jag var mer pigg än vad jag var och hjälpte till med att flytta ved från en vedbod till en annan men där tog det tvärstopp.

I värmen fick jag helt plötsligt ett riktigt blodtrycksfall och det svartnade rejält. Trodde inte ens jag skulle ta mig inomhus innan jag skulle tuppa av och det blev som korsdrag genom huvudet av ett läskigt sus och en massa ord huller som buller...
Låg säkert i en timme  innan jag hade balans igen och kunde kliva upp. Därefter tog jag det lugnt och lät andra stöka på...

Söndagen kändes relativ hyfsad och det var där och då jag för första gången kände att den här gången kommer att bli bättre vad gäller biverkningarna. Så, hela söndagen gick utan en enda värktablett, vaknade dock på natten mot måndag och hade riktigt ont men då gjorde jag en annan "tablettkompott" som kändes som den funkade bättre. Blev inte lika mosig i huvudet och tyckte att jag vaknade värkfri. Och måndagen visade sig vara en riktigt bra dag som innehöll blomplantering och stök i växthuset. Klippte till och med lite gräs.

Nu är jag åter hemma i "stan" och här har också klippts en massa gräs sedan jag kom hem men jag har fått god hjälp. Allt har vattnats igenom rejält och mina stockrosor växer så det knakar och samma sak med all plantering på framsidan huset. Det gillas mycket....

Mitt hår är nu ett minne blott, bara små enstaka stubbiga fjun som sitter kvar. En bastu och en dusch på lördagkväll var det som tog udden av det sista lilla som fanns av mörkt mm högt hår. Nu är det löjligt ljust och så pass få att man kan räkna dem.

Och för första gången på länge så grät jag över håret.....

Det är inte jag i spegeln..

Och så passade jag på att gråta  lite mer över hela situationen som är så jäkla makaber att jag knappt förstår det själv.

Finns nog ingen som kan förstå hur man varje morgon och kväll, då man gör den extremt noggranna ansiktsvården, kollar efter lösa fransar i bomullstussarna, eller hur man kollar efter andra spår på kroppen, såsom blåmärken,  eller hur man vissa dagar tackar för att man "bara" blött näsblod 2 ggr på hela dagen, och att man klarat av att hålla sig på benen ännu en dag utan att bryta ihop.

Eller hur man sprayar munspray i maxdos och lite till varje dag för att det hela tiden känns som om läpparna sitter fast på tandköttet, eller hur det värker i fingertopparna  vid varje stöt. Eller hur man får lätt panik om man inser att man åkt hemifrån utan en av alla värktabletter och inser att det dröjer 4 dagar tills man kommer åt den, eller hur näsan rinner

Eller hur man bara helt enkelt ser ut.....

Sjuk

I spegeln en massa ärr på en bar överkropp och ett hårlöst huvud som inte är "mitt"

Vart tog Helén vägen?