tisdag 26 juli 2011

Happy days

Sista veckan innan nästa behandling är numera den lyckligaste veckan i månaden för mig.

En vecka då kroppen funkar hyfsat bra

En vecka då jag sover bra och kan kliva upp om morgonen och njuta av frukosten.

En vecka då man inte tänker på illamående eller anda trista biverkningar som annars blivit till en vardag.

Den här veckan har varit perfekt.

Fransar kvar....
Jag har fixat min lilla hall, lagt trägolv och målat klart, listat och målat tak satt upp nya krokar och tavlor. Och jag har klippt gräs på landet och varit med i övriga aktiviteter och idag har jag nära nog klippt allt gräs hemma, gånger två. Efter att det har fått växa fritt i en hel vecka så var det långt, och blött så jag körde först en sväng på högre höjd och sedan nästa sväng med  lågt så nu är det snyggt och prydligt och precis så som jag vill ha det.  I morgon blir det till att svirra fram stenmuren på gamla huset med trimmern..

Sen blir det till att luta sig tillbaka och njuta av de sista dagarna innan omgång fem ska in på måndag.

Kan ni fatta, jag får min näst sista omgång av gift då, sen, den 22 Aug är allt över vad gäller cellgiftet och det ska bli så skönt att livet då får börja återgå till det något sånär normala. Att håret får börja växa och ev fransar ( de sitter som berget ännu) och bryn ( som börjat släppa något)....och att illamående blir ett minne blott tillsammans med alla andra trista biverkningar.

Sen ska jag bara tampas med strålningen i fem veckor som förmodligen drar igång runt månadsskiftet sep/okt och Herceptinet som börjar på nytt i sept.

Har ju 14 ggr kvar att få av det och om jag räknar rätt så är jag klar med det runt första veckan i juli 2012. Då åker porten ur och kvar blir bara en del ärr som påminner  om en tid som faktisk då har passerat.

Att jag ska tugga i mig tablett Tamoxifen i fem år känns just nu som en baggis, även om den i sig medför en massa konstigheter med kroppen.

Men sen då.......efter fem år, kommer jag då att skriva att jag är frisk?? Att jag genom alla år fått positiva besked på mammografin och övriga undersökningar och provtagningar?? Att mina bröst mår bra, fria från knölar och andra "fula" saker...?

Kommer jag att stå där då och dela med mig av erfarenheter till andra drabbade och känna mig rik som fått behålla mitt liv och helt enkelt må bra?

Om fem år  från nu är det 2016, känns som en evighet dit. Fem år till ett slutligt friskförklarande.

5 kommentarer:

  1. Åh så härligt att du haft en sån produktiv och välmående vecka !! Det är verkligen från botten till toppen under de här cellgiftsveckorna..

    När är man frisk ?

    Jag har också grunnat på det, har bestämt mig för att jag allaredan är frisk, att jag blev det efter operationen när tumörer o angripna lymfkörtlar karvats bort. Nu pågår efterbehandling, lite som balsam i håret, för att vara säker på att allt är i ordning och fint.

    Jag ska ju också käka antihormontabletter i 5 år, men min gräns för när jag ska tycka att jag inte behöver oroa mig att bli sjuk igen har jag satt till 2 år..Har fått för mig att det finns ngn statistik för det.

    Att jag redan nu är frisk bestämde jag mig för helt nyligen, för mig känns det riktigt i alla fall. All cellgiftsbehandlingen är bara understödjande till operationen..

    Kram du flitiga människa !

    SvaraRadera
  2. Karin, en sund inställning. Jag tror att känslan av att känna sig frisk kommer nån månad efter sista cyten, då man känner sig mer klar i huvudet, mer fokuserad och energin är åter för att stanna. Man får ju verkligen en cythjärnan under tiden och jag känner mig alltid lite "inbäddad" i huvudet.

    Men att gå omkring och oroa sig så lång tid funkar ju liksom inte så 2 år låter ju bra. Jag läser ju mycket statistik, både nu och i jobbet eftersom jag jobbar med kliniska läkemedelsprövningar och man pratar ju mycket om två år, art återfallsrisken är störst de första två åren och klarar man dessa är risken mindre de följande tre åren.
    Inom prövningsvärlden får ju en patient inte gå med i en prövning om de haft cancer och inte varit "frisk" i fem år. Så det är en lite magisk gräns.

    Men vi blir frisk, snart är vi där och jag längtar som en tok tills håret är tillbaka på huvudet och vardagen i övrigt återgår till det normala.
    Kram kram

    SvaraRadera
  3. Min onkolog sa "förebyggande" behandling och det ordet hänger jag mig fast vid som en liten apunge runt mammans hals. På Tamoxifen paketet står det " för att förebygga återfall av..." - det gillar jag inte men tänker att det är bättre än " för att försöka bota". Positvt tänkande- nu kör vi:))

    SvaraRadera
  4. Kattis, förebyggande låter bra. Klart vi ska köra på med positivt tänkande, några andra alternativ finns ju inte. Ha det bäst...

    SvaraRadera
  5. Åh vilket fint uttryck "som en liten apunge runt mammans hals". Det jag klänger runt är "adjuvant behandling" för allt utom operationen..

    SvaraRadera