Nytt år, ny tid

Så har vi då alla landat på den nya sidan av året.
Ett år som borde få bli ett kanonår för oss alla som har ett riktigt dåligt år i bagaget.

Jul och nyårshelgen passerade utan störra händelser förutom själva julen med all dess tradition.
Nyåret tillbringades hos vänner med mat och champagne och vips så var det 2012.

Om man ser tillbaka så satt jag nog här på samma plats för precis ett år sedan, vid jobbdatorn och jobbade, även om jag just nu tagit en kaffepaus och passar på att skriva ett inlägg. Skillnaden är dock att den 3 jan 2011 var jag helt ovetandes om vad som väntade. Hade precis dragit på mig ett ryggskott efter skottning av snö som fallit i mängd och var lite besvärad av att sitta och fick därför ta paus gånger flera och försöka räta på kroppen. Muttrade säkert över det både en och två gånger

Och jag fick en massa extra strul med ett möte i Köpenhamn som jag fick omboka gånger flera eftersom en flygtur x 4 inte skulle gynna mitt tillstånd, samt hålla möte på 3 timmar ståendes.

Just då ett stort bekymmer !

Sen, då jag blev friskt och rörlig från det och jobbat fullt ut i ett par veckor så fick jag helt plötsligt en helt annan diagnos. Och perspektiven flyttades.

Egentligen kan jag inte förstå att det snart är ett år sedan.
Att jag i slutet av feb 2011 kände min knöl, blev opererad och insatt på behandling och att jag nu befinner mig i ett hyfsat friskt läge. Och med tanke på vad kroppen fått utstå i form av operation, cytostatika, strålning, herceptin behandlingen etc så är det nästan ett mirakel att man nu sitter här och jobbar fyra timmar per dag och känner att både kropp och huvud håller för det.

Människokroppen är en fantastisk apparat.

Och jag har vägrat att vika ner mig men att jag faktiskt inte riktigt kommer ihåg vissa veckor i sommar gör ju att jag samtidigt förstår att jag faktiskt har kapitulerat under vissa perioder. Men viljan att kämpa har alltid varit där.Jag har stretat på, skött gården när jag orkat, varit på landet och blivit omhändertagen och fortsatt min renovering av huset om än i mindre skala.

Och nu, näret ett år efter att dåliga besked kom så åker jag till New York med en kompis. Det blir lite mitt sätt att fira att jag genomgått ett skitår och kommit ut på andra sidan även om det inte finns några garantier på att inte få några återfall. Men jag lever på hoppet och på det kommer man långt.

Särskilt om man lägger till lite jävlar anamma.

Och sånt har vi norrlänningar i överflöd.

Vi ger oss sällan utan kamp.

Än så länge är jag alltså inte uppe på full tid. Jag jobbar 50% fram tills sista mars men jag tror själv att jag kommer att vara uppe på minst 75% innan dess. Jag fortsätter med mitt Herceptin och får gång nr 10 den 16 jan så det börjar närma sig slutet även för den. Bara 7 ggr kvar sen och jag ser fram emot att få ta bort min port som krånglar lite och skaver. I övrigt är jag skapligt irriterad på lederna i händerna. Det blir bara värre och värre och vaknar x antal gånger per natt av att det gör riktigt ont.  Kan inte alls knyta ihop höger hand och tumleden på båda tummarna är helt låst och man har verkligen blivit varse vad man använder tummarna till mycket nu då man inte kan.

Det gör mig smått galen faktiskt.

Tror ju fortfarande att det är biverkan på Tamoxifen men samtidigt även en rest från Taxotere och jag har vid det här laget prövat x antal värktabletter och led preparat men det blir ingen skillnad alls. Och det funkar ju inte att ha det såhär. Händerna börjar bli som på en reumatiker och saker som att skruva upp en kork, trycka på spolknappen på toaletten, dra på sig täcket etc blir till en plåga.

Är det nån av er som tycker att de fått knasiga biverkningar på Tamoxifen? Eller om någon har lite samma problem och vad ni fått för förklaring på det.

Nu jobb en timme till, sedan ut mot IKEA för att köpa glödlampor till spottar. Sen tror jag på en promenad, solen lyser här idag efter gårdagens halvsnö/regnstorm som drog över oss i rasande tempo under några timmar i går em/kväll. 

Ingen ordning alls på vintern.