onsdag 29 februari 2012

Livet är inte alltid rättvist

Ibland undrar man.

Finns det någon rättvisa?

Finns det några kriterier man behöver uppfylla för att få ta del av livets rättvisor eller räcker det med att vara en god människa med lust till livet?

Den senaste tiden, efter det att jag kommit hem från min NY tripp så har det haglat tråkiga besked från alla håll.

Jag tänker i första hand på Sophie, unga söta Sophie med ett helt liv framför sig som än en gång drabbats av riktigt tråkiga besked och denna gång utan bot. Jag är så oerhört ledsen för hennes och familjens skull att det finns inte ord. Och jag lovar att hålla mina tummar blå, och jag ska innerligt önska att man finner något som förlänger livet i många, långa och fina år....

Sen Jenny, som gick bort samma dag jag åkte till NY och som kämpat så väl under de senaste åren och som nu lämnat familj på man och två små barn bakom sig. Hennes man har fortsatt bloggandet men på egen sida och han skriver väldigt tänkvärd så jag tycker ni absolut bör besöka han sida som ni finner här, Lars sida


Och Helena, som mist sin älskade Justus, vacker och klok hund som funnits vid hennes sida under många år och framför allt det sista då hon själv haft det så jobbigt. Jag lider med dig och hoppas du kan känna samma glädje snart igen med en ny liten fyrfotning.

Själv väntar jag på min mammografi undersökning och den sisa tiden har jag tyckt att bröstet känns stumt och lite knöligt men man har vid ett par tillfällen sagt att jag har ganska mycket ärrbildning så jag hoppas på goda besked och att jag snart får göra den.

Idag har jag även varit till veterinären med en av mina katter, 8 årige Larsson som på sista tiden magrat av och varit kronisk törstig och även där föll ledsamma besked. Sviktande njurar med riktigt dåliga njurvärden och även höga blodsockerhalter vilket kan tyda på diabetes (eller i bästa fall var det ett stressvärde). Så nu ska jag försöka fixa ett urinprov på honom tills i morgon (önska mig lycka till) samt att vi ska börja behandla njurfelet. Tyvärr går det ju inte att bota utan man ger honom bara ett förbättrat tillstånd med annan kost samt medicinering. Har jag tur får jag behålla honom ett par tre år till men jag vill ju inte att han ska lida så man får nog försöka ta ställning allt eftersom. Nya prover väntar ju nu efter 1, 2 och 3 månader för att se om kosten ändrat njurvärderna så det är väl bara att hålla tummarna.

Nej. så livet är inte rättvist. Man ska inte behöva få tråkiga besked vad de än må vara och jag tycker nog att man kunde få ett friår, fritt från trista besked och fritt från sjukdommar, ett år då allt kunde suddas ut och man fick börja om, med friska celler och löften om det goda livet....

Ett år då man bara kunde få luta sig tillbaka och njuta av allt som finns omkring oss utan att behöva vara orolig för vad som väntar runt hörnet.

11 kommentarer:

  1. Ja lycka till

    Det räcker nu!

    SvaraRadera
  2. Nej det är verkligen inte rättvist, jag blir också så ledsen av allt elände. MEN själv har jag kommit igång med livet igen och vare sig det är rättvist eller ej så mår jag bra..Är just nu i USA på konferens och tycker att allt fungerar bra för min del iallafall. Inte för att skryta men bara för att visa att det finns positiva exempel också ! Hoppas du hade det kul på din resa och glöm inte att din positiva energi också betyder mycket. Vi måste se till att hålla ångan uppe vi som kan göra det, ingen annan blir vare sig gladare eller friskare om alla säckar ihop

    Kram !

    SvaraRadera
  3. Klart vi ska känna positiv energi av det som händer oss själva, att det faktiskt går mot rätt håll för vissa av oss och man hoppas att det även ska ge en gnutta energi till de övriga som tyvärr drabbas igen. Det finns ju lyckliga slut och mirakel. Men man blir ändå ledsen för andras skull...

    karin, min resa var jättebra även om jag akn tycka att USA är ett fantasiland. Hoppas du får det bra trots brist på egen tid då det är konferans. kram kram

    Hå, eller hur, nu är det verkligen nog på alla sätt. Ditt lycka till hjälpte inte så mycket, nytt försök det närmaste dygnet (om du menade mitt prov från Larsson)...kramelikram

    SvaraRadera
  4. Tack Helén för att du tänker på mig! Livet är verkligen inte ett dugg rättvist, och jag håller med dig helt och hållet om det där med att vi borde kunna få ett friår från allt vad oro och elände heter. Stackars Sophies situation har sänkt mig väldigt mycket, trots att jag inte ens är drabbad av det som hon är drabbad av. Det som har hänt henne är helt bedrövligt vidrigt.

    Hoppas, hoppas att du har kunnat ta urinprovet på Larsson nu och att hans behandling kan komma igång och fungera.

    Kan du inte berätta lite om din New York-resa? Jag är nyfiken på hur du hade det :-).

    Stor kram från Helena

    SvaraRadera
  5. Helena, eftersom jag själv är stor djurvän och själv haft två hundar som jag fått ta bort pga sjukdom (trots att de var till åldern kommen) så vet jag hur smärtsamt det är och det tar lång tid innan man slutar höra hur de tassar omkring. Så jag känner varmt med dig i det jobbiga du befinner dig i nu.

    Glad för din skull är jag i alla fall att du börjat arbetsträna och att du kan se positivt på det, och att håret växer och att peruken hamant i malpåse. Härligt...
    Ska skriva ett inlägg om NY snart. Behöver bara få lite motivation först. Ska ut o resa i jobbet nu i två dagar (jobbar ju bara 50% ännu så det kommer att bli tufft med 24 timmar på två dagar)vilket innebär att jag förmodligen är helt slut torsdag o fredag. Men, jag gör det lite som ett test för att se hur mycket kropp och huvud orkar under en mer koncentrerar tid. Så ända ner till Karlstad ska jag vilket alltid är en krånglig tripp då jag bor mitt i landet själv...

    Kram kram

    SvaraRadera
  6. Det är den tysta sjukdomen för en del tyvärr..när man tror att allting är bra ..alla behandlingar är över, den lindrigaste typen av BC ingen spridning till lymfkörtlar, svarat bra på behandlingar och op, man känner sig pigg..ser frisk ut, livet leker igen..så ligger något på lur..det är hemskt.. jag önskar av hela mitt hjärta att ni ska förbli friska resten av ert liv och att detta bara blir en liten parentes som kommer att förblekna......det minsta lilla ni märker som är konstigt..det kan vara så banalt som lite värk i handen..gå till doktorn bums........

    SvaraRadera
  7. Kojiki, man blir väldigt uppmärksam på alla symtom och avvikelser. Men samtidigt orkar man inte oroa sig för allt för då går man under av det också. Men självklart kommer jag att söka om nåt inte känns bra. Tack snälla du för omtanke....

    SvaraRadera
  8. Hittade till din sida idag genom Sophie´s blogg som jag följer. Nej livet är verkligen inte rättvist, men jag hoppas att du får lite goda besked också. Håller tummarna för att din katt blir bättre och så klart att du får må så bra som möjligt. Jag tycker om tanken med ett friår från sjukdomar och elände, ett år då man kunde få tanka lite nya krafter och få positiv energi för att sen orka ta tag i det svåra och jobbiga igen. Kram

    SvaraRadera
  9. Anonym, välkommen hit. Ja Sophie har jag följt länge och jag var så glad för hennes skull i höstas innan katastrofen slog till på nytt. Men det är underligt hur vi människor klarar av saker vi aldrig tidigare kunnat föreställa oss. Hon är så stark och modig.

    Kissekatt mår betydligt bättre, går på specialkost och har även lagt på sig nåt halvkilo, känns som en gladare och betydligt piggare kisse.
    Kram kram

    SvaraRadera