Livet är inte alltid rättvist

Ibland undrar man.

Finns det någon rättvisa?

Finns det några kriterier man behöver uppfylla för att få ta del av livets rättvisor eller räcker det med att vara en god människa med lust till livet?

Den senaste tiden, efter det att jag kommit hem från min NY tripp så har det haglat tråkiga besked från alla håll.

Jag tänker i första hand på Sophie, unga söta Sophie med ett helt liv framför sig som än en gång drabbats av riktigt tråkiga besked och denna gång utan bot. Jag är så oerhört ledsen för hennes och familjens skull att det finns inte ord. Och jag lovar att hålla mina tummar blå, och jag ska innerligt önska att man finner något som förlänger livet i många, långa och fina år....

Sen Jenny, som gick bort samma dag jag åkte till NY och som kämpat så väl under de senaste åren och som nu lämnat familj på man och två små barn bakom sig. Hennes man har fortsatt bloggandet men på egen sida och han skriver väldigt tänkvärd så jag tycker ni absolut bör besöka han sida som ni finner här, Lars sida


Och Helena, som mist sin älskade Justus, vacker och klok hund som funnits vid hennes sida under många år och framför allt det sista då hon själv haft det så jobbigt. Jag lider med dig och hoppas du kan känna samma glädje snart igen med en ny liten fyrfotning.

Själv väntar jag på min mammografi undersökning och den sisa tiden har jag tyckt att bröstet känns stumt och lite knöligt men man har vid ett par tillfällen sagt att jag har ganska mycket ärrbildning så jag hoppas på goda besked och att jag snart får göra den.

Idag har jag även varit till veterinären med en av mina katter, 8 årige Larsson som på sista tiden magrat av och varit kronisk törstig och även där föll ledsamma besked. Sviktande njurar med riktigt dåliga njurvärden och även höga blodsockerhalter vilket kan tyda på diabetes (eller i bästa fall var det ett stressvärde). Så nu ska jag försöka fixa ett urinprov på honom tills i morgon (önska mig lycka till) samt att vi ska börja behandla njurfelet. Tyvärr går det ju inte att bota utan man ger honom bara ett förbättrat tillstånd med annan kost samt medicinering. Har jag tur får jag behålla honom ett par tre år till men jag vill ju inte att han ska lida så man får nog försöka ta ställning allt eftersom. Nya prover väntar ju nu efter 1, 2 och 3 månader för att se om kosten ändrat njurvärderna så det är väl bara att hålla tummarna.

Nej. så livet är inte rättvist. Man ska inte behöva få tråkiga besked vad de än må vara och jag tycker nog att man kunde få ett friår, fritt från trista besked och fritt från sjukdommar, ett år då allt kunde suddas ut och man fick börja om, med friska celler och löften om det goda livet....

Ett år då man bara kunde få luta sig tillbaka och njuta av allt som finns omkring oss utan att behöva vara orolig för vad som väntar runt hörnet.

3 dagar kvar

Sen bär det iväg.

Men först måste jag på sjukhuset för gång nr 11 med Herceptinet. Jag har nästan tappat räkningen, det kanske är nr 12. Hmm, får kolla i morgon.

Sen ska det växlas dollar och packas klart.

Har påbörjat det idag och upptäcker att mycket av mina klädet är svarta. Klänningar, tunikor, tröjor o jeans. Får nog uppdatera min garderob over there med lite färg. Men, har lyckats få med en knallrosa tröja och bruna tunna skinnjackan.

Innan jag åker ( jag vet, det är lite smådumt), så ska jag inhandla en grymt snygg, brun handväska. Har velat på den i flera dagar då jag vet att jag med 99,9% säkerhet kommer att köpa en i NY men jag skulle så gärna vilja ha den under resan.

Och så hoppas jag att kylan ger med sig. Igår kväll somnade jag till 30 minusgrader och efter att ha varit nere på 18 har det nu sjunkit igen till 23,7. Ingen rolig elräkning som kommet att dimpa ner nästa gång.

Hoppas ni har det bra alla... Att läget är under kontroll, att dåliga implantat plockas ur, att håret växer för er som nyss stoppat undan peruken, att muskler stärks och övervikten får ge vika. Att tårar få falla och att nedstämdheten minskar och glädjen får större utrymme. Att tumörer minskar i storlek o att nya håller sig borta och att livet är starkare än döden.

Kram till er allihopa, ni vet vilka ni är.

Hår, händer och huskurer

Kära nån, detta med hår.
Undra just när fokuseringen kring det ska sluta, om det nu ens gör det.

Jag var i alla fall och klippte mig, färgade och till och med plattade det med tång i fredags. Ville ha det lite ljusare men min frisör som jag gått hos i många år tyckte att det skulle få bli ett par, tre cm längre innan vi ljusade upp det för annars skulle det bli lite "hackigt" i utseendet.

Så vi mörkade ner det istället.

Är ju mörk i min naturliga färg men det kändes lite livlöst trots att det är helt nytt hår och sen hade det ju kommit några grå som jag absolut ville ha bort. Så nu är det mer lyster och man kan ana en väldigt mörk nyans av rött i det. Snyggt men ändå inte riktigt vad jag tänkt.

Ny tid i slutet av mars och då ska det få bli ljusare....

I övrigt jobbar jag på. 50%  vilket innebär 4 timmar om dagen. Och det går lite segt. Allt tar mycket längre tid och jag får tänka mycket mer inför varje moment och saker som tidigare var glasklara om som jag kunde göra i sömnen får jag läsa på om nu och då är det ändå ingen garanti att jag faktiskt försår vad som jag ska göra ändå.

Det är ruggigt irriterande.

Förra veckan träffade jag min onkolog och vi pratade igenom lite av vad som komma skall och hur jag mår idag. Har ju mina bekymmer med lederna som jag helt uteslutande nu tror beror på Tamoxifenet men i övrigt mår kroppen ändå hyfsat bra, Går mina promenader och jag känner att jag orkar mer och mer. Har börjat tappa mina kilon och det känns som en skänk från ovan.

Remiss för ny mammografi är skickad och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte kände mig nervös för det. Känner mig sjukt nojig över att de ska hitta något nytt och karusellen ska börja om.

Jag bara vägrar ge mig in i cancersoppan igen!!

Remiss för EKO är även skickad och jag hoppas jag får göra den innan jag åker till New York. Kan inte tänka mig att nåt är knasigt med mitt hjärta för jag är vare sig andfådd eller har någon smärta så jag tror jag får en OK stämpel i rumpan även denna gång.

Och så står ju som sagt lovely New York för dörren. Längtes väldigt mycket just nu.
Åker ner till Stockholm på kvällen den 8 feb och flyger på morgonen den 9,onde. Hemma tillbaka igen den 17. Tjohoo!! Som vi ska springa runt och tokshoppa och göra turistnördiga saker. Jag har lovat mig själv att inte spara en spänn av reskassan innan jag åker hem.

Det enda som oroar mig lite är att fötterna inte ska hålla. Känner mig kroniskt torr och smörjer o smörjer med egna huskurer och på mornarna så är dom liksom lite rund under fotsulan och ömmar. Nån som har samma bekymmer? Händerna är lika torr dom och jag skär mig ständigt på saker och har alltid småsår på fingertopparna. Huden är verkligen inte sig lik som innan behandlingen.

Men, det värsta är ju faktiskt förbi och Gud nåde om det kommer tillbaka !!
jag har bestämt mig för att fortsätta vara frisk, att det här skitåret bara var en liteb avstickare från min väg genom livet och att det inte ens är värt att komma ihåg. mina ärr kommer jag ju alltid ha kvar som en påminnelse men de är samtidigt ärr som skriker "seger"....

Jag vann över en bunt med taskiga celler !

1-0 till mig,  och här är det inte ens bäst av tre som gäller, här har man en endachans att vinna och jag vann.

Sådeså!

Nytt år, ny tid

Så har vi då alla landat på den nya sidan av året.
Ett år som borde få bli ett kanonår för oss alla som har ett riktigt dåligt år i bagaget.

Jul och nyårshelgen passerade utan störra händelser förutom själva julen med all dess tradition.
Nyåret tillbringades hos vänner med mat och champagne och vips så var det 2012.

Om man ser tillbaka så satt jag nog här på samma plats för precis ett år sedan, vid jobbdatorn och jobbade, även om jag just nu tagit en kaffepaus och passar på att skriva ett inlägg. Skillnaden är dock att den 3 jan 2011 var jag helt ovetandes om vad som väntade. Hade precis dragit på mig ett ryggskott efter skottning av snö som fallit i mängd och var lite besvärad av att sitta och fick därför ta paus gånger flera och försöka räta på kroppen. Muttrade säkert över det både en och två gånger

Och jag fick en massa extra strul med ett möte i Köpenhamn som jag fick omboka gånger flera eftersom en flygtur x 4 inte skulle gynna mitt tillstånd, samt hålla möte på 3 timmar ståendes.

Just då ett stort bekymmer !

Sen, då jag blev friskt och rörlig från det och jobbat fullt ut i ett par veckor så fick jag helt plötsligt en helt annan diagnos. Och perspektiven flyttades.

Egentligen kan jag inte förstå att det snart är ett år sedan.
Att jag i slutet av feb 2011 kände min knöl, blev opererad och insatt på behandling och att jag nu befinner mig i ett hyfsat friskt läge. Och med tanke på vad kroppen fått utstå i form av operation, cytostatika, strålning, herceptin behandlingen etc så är det nästan ett mirakel att man nu sitter här och jobbar fyra timmar per dag och känner att både kropp och huvud håller för det.

Människokroppen är en fantastisk apparat.

Och jag har vägrat att vika ner mig men att jag faktiskt inte riktigt kommer ihåg vissa veckor i sommar gör ju att jag samtidigt förstår att jag faktiskt har kapitulerat under vissa perioder. Men viljan att kämpa har alltid varit där.Jag har stretat på, skött gården när jag orkat, varit på landet och blivit omhändertagen och fortsatt min renovering av huset om än i mindre skala.

Och nu, näret ett år efter att dåliga besked kom så åker jag till New York med en kompis. Det blir lite mitt sätt att fira att jag genomgått ett skitår och kommit ut på andra sidan även om det inte finns några garantier på att inte få några återfall. Men jag lever på hoppet och på det kommer man långt.

Särskilt om man lägger till lite jävlar anamma.

Och sånt har vi norrlänningar i överflöd.

Vi ger oss sällan utan kamp.

Än så länge är jag alltså inte uppe på full tid. Jag jobbar 50% fram tills sista mars men jag tror själv att jag kommer att vara uppe på minst 75% innan dess. Jag fortsätter med mitt Herceptin och får gång nr 10 den 16 jan så det börjar närma sig slutet även för den. Bara 7 ggr kvar sen och jag ser fram emot att få ta bort min port som krånglar lite och skaver. I övrigt är jag skapligt irriterad på lederna i händerna. Det blir bara värre och värre och vaknar x antal gånger per natt av att det gör riktigt ont.  Kan inte alls knyta ihop höger hand och tumleden på båda tummarna är helt låst och man har verkligen blivit varse vad man använder tummarna till mycket nu då man inte kan.

Det gör mig smått galen faktiskt.

Tror ju fortfarande att det är biverkan på Tamoxifen men samtidigt även en rest från Taxotere och jag har vid det här laget prövat x antal värktabletter och led preparat men det blir ingen skillnad alls. Och det funkar ju inte att ha det såhär. Händerna börjar bli som på en reumatiker och saker som att skruva upp en kork, trycka på spolknappen på toaletten, dra på sig täcket etc blir till en plåga.

Är det nån av er som tycker att de fått knasiga biverkningar på Tamoxifen? Eller om någon har lite samma problem och vad ni fått för förklaring på det.

Nu jobb en timme till, sedan ut mot IKEA för att köpa glödlampor till spottar. Sen tror jag på en promenad, solen lyser här idag efter gårdagens halvsnö/regnstorm som drog över oss i rasande tempo under några timmar i går em/kväll. 

Ingen ordning alls på vintern.

Artralgi

Japp, så heter det som härjar i mina leder.

Jag har ju vid upprepade tillfällen tagit upp detta med läkare och sköterskor, bla vid utskrivningssamtalet på strålningen,  gruppträffen och behandlingar på onkologen och eftersom detta varit ett ganska stort "funktionshinder" för mig så har jag fått en läkartid nästa tisdag för att bla att prata om detta och ev byte av medicin.

Jag har även vid samtliga tillfällen sagt att jag medicinerar mig själv med diklofenak+ 2 alvedon 2 ggr om dagen och till det har jag även lagt till Artrox (glucosamin) på inrådan av bröstsköterskan. Trots detta  ingen förbättring, snarare försämring för var dag.

Men, för några dagar sedan läste jag om detta tillstånd på nätet och där går att finna att man INTE ska äta NSAID preparat och inget med paracetamol.....= klartext, INGEN ALVEDON då det förvärrar !!

Och,  sedan fyra dagar tillbaka har jag helt tagit bort alvedon och märker en klar förändring .  Man kan ju liksom fundera om inte ens läkarna känner till detta med paracetamol eftersom ingen reagerat på att jag tagit det. Helt plötsligt kan jag göra lite "finlir" igen, skruva i en skruv, öppna burkar och sätta i örhängen vilket den senaste tiden varit helt omöjligt då fingrarna knappt funkat på höger hand.

Nåja, nog om detta....på tisdagens läkarbesök ska jag även prata igenom oklarheterna i min journal, en massa siffror och uträkningar som jag inte begriper men som jag tänkte de skulle få förklara.

OCH......det STORA som hänt i veckan är att jag beställt klipptid !!

Och färgning!

Vissa här hemma bryr sig inte om orkanvindar och spöregn

Men, inte förrän den 27 Jan. Ute i tid då min frissa passande nog såg till att få barn då jag var hårlös men nu är tillbaka och ständigt uppbokad. Så, då blir det spännade att se vad som händer. Fick beröm för min nuvarande "frisyr", den som bara växt ut och skapat sig själv, fick höra att den växte fint över huvudet, att det faktiskt såg ut som om jag klippt mig så. Skoj !

Ovädersdag idag men det hindrar inte att jag och en kompis kör ner till Sthlm imorgon (38 mil) för att vara på Stora Sthlms utställningen (hund) på söndag då hon ställer en av sina afghaner. Får nog sätta på gummistövlar innan jag ens tar mig från gården för det är en mindre sjö ute då regnet öst ner idag och sett till att även omvandla den dm snö som kom till ren sörja.

Snart är gräsmattorna gröna igen.

Jag dör av "frysla"

För många år sedan, då min dotter var runt 9 år och Estonia nyss förlist så hade hon och en kompis till henne en period då de var "radiopratare/journalister" och spelade in bandade små sekvenser med intervjuer etc.

För mig som förälder var det väldigt underhållande och kompisen som kom från en musik/tv/underhållnings familj var väldigt påhittig och fick oftast min dotter med sig på det mesta. I samband med Estonia förlisningen så pratade man självklart väldigt mycket om det på skolan och barnen hade en oändlig ström med frågor om hur räddningen gick till, hur många som dog, var de var nu och om de skulle ligga kvar i havet eller komma upp och bli begravda på "nytt".

Ett av dessa sk radioprogram som de gjorde har vi sparat och där var min dotter en av de drabbade som räddats och kompisen var intervjuare. Och när hon under väldigt dramatiska former redogjort för hur denna överlevare, dvs min dotter, räddats med en helikopter så gör hon en sammanfattning med att "alla hade inte lika tur som henne utan efter stränderna kunde man finna folk som dött av "frysla" ....

Det ordet har följt oss genom åren....frysla, en kompination av frusenhet och lite is.

Herceptinet och hur det jobbar, ser lite komplicerat ut

Och idag är en sån dag då man kunnat dö av frysla, inget värmer, blåsten har varit ihärdig och och det känns som is ute och jag har fått min 8,onde Herceptin infusion som även den bidrar till min frusenhet.

Ibland är det skönt att frysa, man gör ju inte det så ofta numera pga diverse läkemedel som gör att vallningarna kommer tätt men jag fryser gärna "normalt" inte sådär som då man hackar tänder vilket har varit läget under em. Och som vanligt då jag fått min infusion så blir jag tvärtrött då jag kommer hem och bara måste bädda ner mig i soffan en stund.

Men, nu är jag i alla fall halvväggs med Herceptinet, 9 ggr kvar så det går framåt.
Och på tisdag nästa vecka ska jag träffa läkaren och bla prata om detta med låsningen i lederna som tyvärr bara blir värre och börjar bli väldigt obehagligt. Ev så kanske man kommer att byta ut Tamoxifenet. Tre fingrar på höger hand är helt utan känsel och det har resulterat i att jag tappar saker stup i ett.

Kakbak och kristalljakt

Ja det är vad som står på dagordningen imorgon.

Jag har i em gjort en takkrona ovanför matbordet och behöver lite mer kristaller till den så imorgon bitti får jag ge mig ut på lite loppisar och söka udda kristaller, tycker inte att det borde vara så svårt att få tag i såna.

Var nämligen tidigare idag på en helt underbar inredningsbutik och fick en massa skaparideér som jag delvis förverkligade idag. Ibland blir man förvånad över enkla konstruktioner som kostar massor i butik men som man kan göra själv för en betydligt billigare peng. Och jag gillar ju göra saker själv, gäller bara att ha tålamodet.

Senare under dagen i morgon ska jag för första gången baka Macaron kakor....
Känner mig väldigt peppad för det och även om det säkert kommer att misslyckas gånger flera innan jag får dem jämna och fina så ska jag inte ge upp i första taget.

Det är ju liksom lite inne att göra sådana och det kommer att bli en salig blandning av färger och smak på fyllningarna och sen ska de ner i fina askar för att ges bort.

I helgen är det även julmarknad på ett av våra berg. Sundsvall  ligger ju mellan två berg, södra och norra stadsberget och varje år så är det julmarknad på Norra stadsberget och dit blir det en tur på söndag. Brukar köpa tunnbröd och senap och ett par julkärvar (har fulla äppelträdet med domherrar för tillfället). Det brukar dock vara snö den här årstiden i den här delen av landet men här lyser gräsmattorna gröna så det blir ju första gången jag går dit på marknad i plusgrader och utan snö.

I övrigt är det mesta under kontroll, händerna domnar fortfarande och det är numera ganska permanent. Lederna låser sig och har fått börja med Artrox morgon och kväll för att se om glucosamin kan hjälpa till att förbättra tillståndet. Lite hopplöst med krokiga fingrar som inte riktigt vill som jag vill och jag som är så aktiv med händerna med allt jag håller på med är ju verkligen beroende av att ha två händer som funkar.

På vår gruppuppföljning på onkologen i tisdags så sa läkaren att det är en biverkan av Tamoxifen och att man ev får fundera på att byta ut den om det blir sämre. Så jag får väl ge Artrox medicinen nån vecka till. Jag hoppas ju att den funkar...

Jag önskar er alla en fin andra advent och till er som befinner er mitt i behandling skickar jag massor med pepp  och mod !!