Bra dag

Dos två avklarad, en kvar av Taxotere (20 juni) och sedan över på FEC,en i juli.
Då är jag halvvägs  och det kommer att kännas så himla bra....

Eftermiddagen har än en gång i trädgårdsarbetandes tecken och jag har bla köpt stockrosor till rabbatten utmed  ladugårdsväggen och planterat klart i stora krukorna till trappan till gamla boningshuset på gården. Den trappen och ingången med den dubbla dörren är  för fin för att vara utan blomdekoration. Sen ska det sås fjärilskrasse utmed trappen som ska få slingra sig längs väggen, en av mina absoluta favoriter som kan bli hur hög och slingrig som helst med rätt omvårdnad.

Kvällsolen är otroligt vacker mot gamla huset och man kan sitta på  trappsteget och avnjuta solnedgången och se på alla flugsnappare som har bråda dagar i samtliga fyra holkar utmed väggen.

Energin räckte fram  till  klockan 21, sen tog det lite stopp. Så nu är jag nerbäddad och väntar på ny energi tills  i morgon då täckbarken och marksten ska läggas vid växthuset....sen på onsdag lär väl energin avra slut  och om mönstret följs, trots sämkt dos idag så blir det väl tvärstopp på torsdag. Men då ska jag vara  på landet och då  får andra sköta markservicen och jag får väl ligga och sova bort mina dagar på loftet. Synd bara med tanke på att vi  kommer att få en riktig sommar varm helg...

Men så länge energin finns här så jobbar jag på.....älskar att stå med  händerna i jord och se hur saker växer....Imorgon ska jag ta in rabarber och göra rabarberskräm så jag får en tallrik med kall kräm o ch  mjölk.   Av någon anledning så längtar jag vansinnigt efter lättmjölk.

Kram till alla braiga människor som finns här...

Full av beundran

Ja det är jag över oss alla...

Rackarns vad vi är bra, modiga och fulla av liv, och tänk vad mycket vi orkar med i den här soppan.


Midsommardropp?? Skulle  inte tro det.



Vi bryts ner mer och mer, vissa är på väg  mot sin första behandling,  vissa har opererat sig och har pågående behandling och en del har haft en del av behandlingen och ska snart in för op och en del har kommit i mål.....hurra hurra för er.

Och alla klarar alla faser med bravur om än med diverse vedervärdiga biverkningar, men vi klarar av dem med.....fattar ni hur himla bra vi är allihopa ??? Vi är  ju bäst då det gäller !

Jag är stolt över oss!

Och jag är glad över alla goda  råd, tips och tröst vi kan och orkar ge varandra hela tiden då vi behöver det. Och jag tycker väldigt mycket om att vi på nåt vis har en sån varm connection mellan varandra trots att vi inte alls känner varandra. Men vi sitter ju lite i samma båt och det för oss samman på ett sätt som jag tror är svårt att förstå  om man inte befinner sig i den här verkligheten som vi nu lever i.

Imorgon är det dags för behandling två, Taxotere och Herceptin, förhoppningsvis med justerad dos så biverkningarna blir lite snällare än sist. Betapred 16 x 2 är tagna och kroppen känns lite tung. Kan dock bero på allt trädgårdsarbete idag. Matlådan är iordningställd och imorgon ska jag bara skära ner lite melon i en burk att ta med som mellis. Inte så mycket som smakar som det ska men melon funkar alltid konstigt nog.

Helena, lycka till imorgon du med....nu kör vi.

Första dagen som hårlös

Och jag har upptäckt att jag gillar halsdukar/sjalar mycket mycket mer än peruken som jag mest tycker är till besvär. Så idag har jag tussat omkring i mormors gamla, slitna  men mycket  mjuka och fina "mjölkhalsduk", dvs den hon alltid hade då hon stod i farstun och tog reda på mjölken då hon varit i lagår´n och mjölkat. Då hon stod vid sepratorn och skilde grädden från mjölken....

Den ärvde jag och jag älskar den mjuka "snusnäsduken"  i paislymönster som satt som en smäck på mitt huvud idag.

Blev bjuden på lunch av Ewa och även då satt den på bland alla övriga lunchgäster och även om jag upptäckt att folk kollar lite mer på en än tidigare så är det liksom "so what", för på nåt underligt vis så märker folk att man är sjuk, men jag orkar inte bry mig för vill de  fundera  och vända sig om så bjuder jag på det.

Och eftersom veckan varit innehållsrik så tyckte jag det var synd att bryta trenden så idag tog jag och fixade till en liten skada på mig själv som grand finale på min "må bra vecka".  Jag lyckades nämligen med konststycket att köra en sax hela vägen under min tumnagel plus en liten till bit.

Behöver jag säga att jag blödde som en gris?

Och att jag hoppade jämfota av smärta?

Och att jag ringde till jourcentralen i panik?

Nej, trodde väl det för det var precis det jag gjorde och lite till.

Så vid 18 tiden i kväll så träffade jag farbror doktorn som fick ha silkesvantarna  på när han skulle känna för det bultade på bra vill jag lova och det fanns en hel del blod under nageln som behövde få komma ut....så, varför göra det enkelt om man kan krångla till det.

Och då har jag ändå inte berättat om då jag även skulle såga ut ett hål i källardörren med den elektriska sticksågen för att sätta in kattluckan. Men det tar jag en annan gång eftersom den "operationen" inte blev slutförd på grund av att tumhistorien kom mellan.

Så summan av dagen blir:    Hurra för sjalar och halsdukar och bu för klantskallar !

De senaste dagarnas händelser

Cancer livet står inte still...

I alla fall inte hos mig. Här händer saker hela tiden.

På tisdagen så blev det en loppisrunda med dottern, fanns en hel del som jag ville ha eller tyckte mig behöva men jag stillade mig lite och insåg att jag istället snart får bära tillbaka saker till loppisarna istället för att köpa. Men en vas blev det, påminde lite om Gullaskruvs vaser, och en ljuslykta till landet, och en till teakbricka (flitigt använda både hemma och på landet).

Därefter blev det klyftpotatis, kyckling och hemlagad bea sås som jag katastrofalt misslyckades med bara för att jag inte kunde känna smaken (misslyckas aldrig i vanliga fall), men nu slängdes mer eller mindre allt bort och i vanliga fall brukar skålen slickas...

Onsdagen var arbetsläger hela dagen. Lyfte upp all gatsten som mer eller mindre ätit sig ner i backen längs med ladugårdsväggen, fixade till och la dem tillbaka och luckrade upp rabatten som just nu endast innehåller humle som klättrar efter den väggen men nu ska det ner klematis och klätter rosor med sen är den väggen klar. Fortsatte med gräsklippning (ungefär 3000 kvadrat), ansning av min enorma pipranka som växer långt upp på rätta hustaket och  vidare plantering av mitt stora olivträd som jag fick i födelsedagspresent och utskolning av plant. Sen tog energin slut...

Blir man lite manisk i perioder av cellgift tro??

Torsdagen började med återfunnen katt med skadat ben, dvs hon linkade då hon gick, ville inte äta utan bara sova och där startade min oro. Ringde veterinären som en galning men bara upptaget ton...lämnade meddelanden gånger två och sedan var jag tvungen att dra iväg till perukmakaren.

Idag var nämligen dagen D då allt hår skulle falla för maskinen och tack gode gud för det då man såg hur kudden såg ut i morse. Jag klippte ju av det långa för att slippa få såna små chocker om mornarna. Att så lite hår kan bli så mycket då det faller. Men nu föll i alla fall resten hos "bästa makaren i stada"

Jag börjar nu sa Ulf så kan du börja gråta......men det föll inte en tår men fasiken vilken helt avig känsla det var att bli av med allt. Kändes som ett kardoborrsband på huvudet när allt var borta. jag tyckte jag såg helt vansinnig ut, han tyckte jag var ursnygg.....:) Jooo....helt ärligt Helén, du passar skitbra utan hår !!

Ja jäklar....i en annan värld, i en annan tid kanske.

Den ena peruken blev dock inte bra, kändes på tok för trång och därför gick den tillbaka och istället tog vi och spetsade till med en kortare variant i röda nyanser som blev kanonfräck...jag litar stenhårt på honom. Men en fick jag med mig hem i alla fall, den längre av de två. Och jag var till och med så modig att jag drog iväg på  plantagen och handlade innan jag åkte hem....med mitt nya hår!

Väl hemma åkte den av direkt för jizzus vad varmt det blir under den och konstigt nog så gör det lite ont i skallen, det värker liksom där håret suttit så det var skönt att få lufta den utan hårbeklädnad. Min dotter tyckte i alla fall att det inte alls såg så farligt ut och därför tyckte hon att jag skulle köra  naturell style, dvs inte använda vare sig peruk, sjal, buff eller keps.....

Men.....så modig är jag inte ännu......

Timmen senare satt jag hos veterinären på en akuttid med FeLiz och hennes onda ben. Och det blev provtagning, nålsättning, kläm och känn i en evighet, tandstatus, feberkoll och gud vet allt....och när hon väl sattes ner på golvet för att visa sin linkande gång så gick hon helt utan problem.

What???

1140 kr för  ingenting?? En liten ynka linkning kunde hon väl ha kostat på sig då de både misstänkte fraktur eller ormbett. Men två ggr tur och retur över golvet visade ingenting. Så röntgen slapp vi men blev ändå av med en massa pengar.

Och....väl hemma så började hon linka direkt och såg ut som om hon klev ner på mer än bara foten, liksom klev igenom en bit upp på benet. Vetrinären ringde vid 20 tiden och meddelade provsvaren och då berättade jag detta och då sa hon att hon även fått rapport av sköterskan om samma sak för hon klev igenom på samma sätt då när hon kom och skulle ta proverna. Så nu blir det en resa till in till stan i samma ärende i morgon för en röntgen i alla fall....

Och nu sitter jag i sängen med en buff på huvudet, för kallt om flinten blir det har jag märkt.

Tänk, för nån halvår sen hade jag en massa funderingar om hur jag skulle klippa mig, om jag skulle våga ta av ett par dm, klippa en frän frisyr, färga, slinga, våga mig på nåt drastiskt. Och nu sitter jag här med helt kall skalle....tänk vad livet är oförutsägbart. Jag var rädd att mista ett par dm, nu har jag ofrivilligt tappat total ca 5 dm. Helt onödigt att grubbla över frisyrer mao!

Imorgon blir det ny provtagning inför  måndagens andra cytbehandling. Jag mår bra, har fullt med speed i kroppen, noll ont, noll illamående och en mage som fungerar perfekt. Så nu kan dom dunka in lite gift igen, förhoppningsvis mindre dos, och sedan kan jag bara hålla tummarna över att jag slipper alla eländiga biverkningar denna gång!

Håravfallet har börjat

Precis 13 dagar efter första behandlingen började tussarna att falla.
Trodde jag skulle få någon vecka till innan jag fick fulla händerna med hår.



Just i detta nu, bara för att jag drog handen genom håret



Men i morse skulle jag åka in till sjukhuset för ännu en provtagning (uppföljning efter min dåliga period) och som vanligt så gnuggar man ju på med schampo när man står i duschen och det var först då jag torkade håret med handduken och hade i mitt vax som jag upptäckte att jag hade händerna fulla. Märkte ju av det redan igår då jag ännu var kvar på landet men nu var det det verkligen så som man fått höra...

Tussar....

Händerna full...

Usch, så vedervärdigt det är.

Är det inte nog med cellgift, biverkningar, illamående, ledvärk och muskelvärk...etc etc...

Säger det igen, varför kunde man inte få behålla håret?? Har ju redan offrat ca 4 dm...hade jag inte kunnat få behållt resten??

Har i alal fall haft bra dagar på landet. Mina dåliga dagar vände på fredag och efter det har jag mått hyfsat ok, lite seg,  trött och aningen illamående men jag har ätit, varit med på begravningen, delaktig i helgens övriga aktiviteter och lyckats fixa vår i mitt växthus. Hemresa igår eftersom jag hade min fjärde provtagning idag (mycket provkoll blir det då  man inte  mår så bra).

Nästa provtagning blir på fredag inför 2,a omgångens Taxotere/Herceptin på måndag. Tur att man inte är stickrädd. Ser inte direkt fram emot  nästa behandling, men hoppas verkligen att de justerat dosen så jag inte får samma intensiva  och mycket jobbiga biverkningar under nästa period. De har ju faktiskt varit lite bekymrade över att jag mått så dåligt och att mina vita blodkroppar haft lite knasiga värden.

På onsdag ska jag i alla fall träffa perukmakaren och klippa till/prova in mina peruker och just nu, med tanke på håravfallet så känns det helt rätt i tiden för jag tror att jag redan under helgen får användning för dem. Funderar dock ännu på om jag ska låta honom raka av det som finns kvar eller om jag ska behålla mina hårtestar så länge de behagar sitta kvar på mitt huvud? Har väldigt svårt att skiljas från mitt hår även om det är oundvikligt.

Det knasiga är att jag hela tiden funderar på om och när man någonsin ska finna någon som kan älska en så som man ser ut den närmaste tiden. Orkar man ens engarera sig i det? Kommer man att besöka krogen, gå ut och äta, träffa nya människor, potentiella pojkvänner..?? Eller kommer man att vara ett freak i flera månader och vara fullständigt oattraktiv på alla sätt och vis, tills man återfått hår och fransar, och normala slemhinnor?? Man har ju för fasiken inte ens nog med saliv för att kunna kyssas.

Hur knasiga tankar är inte det??

Kommer ju vare sig ha tid, lust eller ork att se åt en man under den här  perioden.

Ändå tänker jag på det hela tiden.

Jag vill ha mitt hår kvar !!!

Säger som FB Malin, jävla skitcancer !!

Den stjäl över ett år av mitt liv med intensiv behandling, och jag får några månader till efter det av återhämtning, ett drygt år då jag bara blir äldre....tappar fart, kanske missar fantastiska människor som skulle kunna förändra mitt liv till något superbra.

Det suger.....ge mig mitt  liv tillbaka!

En liter energi

Imorse klockan nio var jag på plats på sjukhuset.

Igen..



Sommarbak på landet, alltid ute i det fria, på mormors gamla bakbord
och i vedeldad ugn



17 före i kön på lab för  provtagning men konstigt nog gick det undan och innan jag hann blinka hade de fått sina prover igen och av någon anledning så skjuter mina vita i höjden så det visslar om det. Ligger snart på gränsen till övre gräns men sänkan hade i alal fall gått ner  och de är inte direkt oroliga men de vill hålla koll på mig.

Orken var densamma som i måndags, och av den anledningen pyttsade de på mig en liter glucos till som fick droppa in under en timme. Utgifterna har alltså varit större än inkomsterna och även om jag inte springer lika ofta på toaletten så får jag ändå inte i mig mycket. Varje gång jag tar något att dricka eller tugga på så får jag ett sjukt magknip och viker mig dubbel..



Segkakor



Just nu har den förlamande tröttheten fått fäste och jag kommer säkert att knoppa in när som helst. och imorgon ska bilen packas och efter lunch åker dotter och jag till landet och ansluter till andra familjemedlemmar och på fredag är det begravning. Hoppas därför att dagens extra slurk kan ge mig lite uppåt time under nåt dygn eller två.

Förmodligen är det min energibrist som gör att jag sedan några timmar tillbaka har ett lustigt fladder i bröstet, tycker att pulsen hoppar lite hit och dit och beter sig allmän underligt men jag tror att en god natts sömn ska räta till det mesta.

Så vänner, vad ni än tar er för i helgen, ha det gott....själv lämnar jag datorn hemma och lever mitt lilla internet liv genom iphonen i helgen...ska bara ta det lugnt och njuta av allt som händer ute i naturen nu i några dagar.

Lukta på våren





Ligga på loftet och lyssna på elden från nedervåningen

Bara vara

Och samla ny energi inför nästa batalj...

5 dagars helvete

Jag tror att det börjar gå mot ett slut nu.

Mot bättre dagar.

Men så tungt och överjävligt trodde jag aldrig i min vildaste fantasi att det kunde vara. Att detta rävgift så totalt kunde slå ut en på det här viset, när varende muskel, led, ja alla kroppsdelar över huvudtaget helt upphörde att fungera. Från rörlig ena dagen så gick man till att bli som en långt gången reumatiker när man knappt kunde förflytta sig  över ett golv, än mindre lyfta saker.

Från torsdag em tills i morse höll eländet i sig och igår, då jag kanske fått i mig totalt en liter dryck (ingen mat) de senaste tre dagarna och magen var helt kass med diarreér som vatten (I know, inte så intressant läsning men rena rama sanningen) så bestämde de sig för att plocka in mig över dagen med nya provtagningar och dropp.

Idag känner jag hopp

Tänk att lite socker i ett dropp kan göra underverk.

Magen är fortfrande helt off och jag springer säkert på toaletten 3 ggr i timmen. Bara utgifter  och väldigt lite inkomster alltså. Dricker sparsamt då jag mår illa fortfarande men känner ju själv att jag måste öka intaget för det här funkar ju liksom inte alls. Men ändå känner jag mig piggare idag, magen och kroppen värker inte på samma sätt och nu har jag i alla fall fått diverse medicamenter som ska stoppa upp och balansera salterna i kroppen så det bör gå åt rätt håll.

Under gårdagen konstaterade i alla fall läkaren att de förmodligen får justera dosen till nästa gång så jag slipper en del av biverkningarna. Lite vill de ju att man ska ha så man svarar på cellgiftet men inte såhär och "du Helen drog på dig det mesta"....tja, varför blir jag inte förvånad, hade liksom inte förväntat mig nåt annat. Men om de nu styr upp det och att jag får knapra vidare på de piller jag ordinerats så kanske det blir en bättre omgång nästa  gång.

Just nu känner jag mig som ett apotek, löste ut nya mediciner igår för över 400 kr och nu finns allt här hemma som kan tänkas behövas, allt från Mycostatin för svamp i mun till Dimor som ska stoppa magens framfart...jag kära nån. Känns som om jag skulle behöva skaffa mig en dosett! Kan dock klart rekommedera Proxident care, en salivstimulerande munspray från apoteket. Helt super och även om jag kanske inte känner helt korrekt smak just nu på den så smakar den helt ok.

Idag har jag i alla fall varit uppe på benen och kört in Malin till tandläkaren där hon skulle få sina blekskenor idag (födelsedagspresenten, tandblekning) men de var inte riktigt klara så vi får återvända i morgon och vi har även hunnit med att handla lite. I eftermiddag om orken håller i sig så måste jag iväg och köpa ett par nya svarta skor då jag ska på begravning på fredag och insåg att de skor jag tänkte mig ha inte såg helt ok ut.

Men innan dess så tror jag att det blir en liten tupplur.

En liten timme eller så.

Ska försöka ta det lugnt idag även om jag skulle vilja göra mer men jag vill orka fram till fredagen för jag vill inte missa begravningen av min älskade morbror Johan. Men jag får ju lite mer socker i morgon då jag ska in för ny provtagning och en ny liter glucos eftersom jag ännu har mer förluster än vad som läggs till i form av energi och salter och mineraler så jag bör ha ett uppåtsving igen på fredag.

Livet med cancer är verkligen inte som ett vanligt liv.....